1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
2 Vem kan förklara Herrens (Jahvehs) mäktiga gärningar
3 Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som håller rätten [gör och skyddar det som är rätt],
4 Kom ihåg mig, Herre (Jahveh), när du ger ditt folk nåd (hebr. ratson),
5 så att jag får se framgången hos dina utvalda,
6 Vi har syndat med våra fäder [på samma sätt som de],
7 Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
8 Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
9 Han tillrättavisade Vasshavet och det torkade upp;
10 Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
11 Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt],
12 Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
13 Men de glömde snabbt vad han gjort,
14 utan svävade ut i ohämmad lusta i öknen
15 Han gav dem vad de begärde
16 De var avundsjuka på Mose i lägret
17 Jorden öppnade sig och slukade Datan
18 En eld tändes i deras avdelning,
19 De gjorde en kalv i Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg, se \+xt Ps 68:18\+xt*]
20 På det viset bytte de ut sin ära
21 De glömde bort Gud (El) deras frälsare
22 förunderliga ting i Hams land
23 Därför sa han [Gud] att han skulle förgöra dem.
24 Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
25 De knotade i sina tält [\+xt 5 Mos 1:27; 1 Kor 10:10\+xt*],
26 Därför gav han dem sin ed
27 och skingra deras ättlingar bland hednafolken
28 De gick i ok med Baal från Peor
29 På det sättet retade och provocerade de honom med sina gärningar
30 Men Pinchas stod upp och ingrep
31 Det tillräknades honom som rättfärdighet,
32 Vid Merivas vatten framkallade de hans vrede [\+xt Ps 81:7; 95:8\+xt*]
33 De förbittrade hans ande
34 De förgjorde inte folken [olika fiender som krigade mot Israel under ökenvandringen]
35 Tvärtom beblandade de sig med de hednafolken
36 De tjänade deras avgudar,
37 De till och med offrade sina söner
38 De utgöt oskyldigt blod,
39 Så skändade de sig själva med sina handlingar,
40 Därför upptändes Herrens (Jahvehs) brinnande vrede mot sitt folk
41 Han utlämnade dem till hednafolken [alla länder dit de blev kringspridda]
42 Deras fiender förtryckte dem
43 Många gånger räddade han dem (ryckte han upp dem)
44 Trots det såg han till deras nöd
45 Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem
46 Han gav dem medömkan (lät dem finna barmhärtighet, medkännande nåd)
47 Fräls oss, Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),
48 Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)