Números 9

SWE vs ARA

Sair da comparação
SWE
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Och Herren (Jahveh) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sa:
1 Falou o Senhor a Moisés no deserto do Sinai, no ano segundo da sua saída da terra do Egito, no mês primeiro, dizendo:
2 ”Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden [\+xt 2 Mos 12:14-20\+xt*].
2 Celebrem os filhos de Israel a Páscoa a seu tempo.
3 Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: mellan de två kvällarna) [\+xt 2 Mos 12:6\+xt*] ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den.”
3 No dia catorze deste mês, ao crepúsculo da tarde, a seu tempo a celebrareis; segundo todos os seus estatutos e segundo todos os seus ritos, a celebrareis.
4 Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken.
4 Disse, pois, Moisés aos filhos de Israel que celebrassem a Páscoa.
5 Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahveh) befallt Mose [\+xt 2 Mos 12:18\+xt*], så gjorde Israels söner.
5 Então, celebraram a Páscoa no dia catorze do mês primeiro, ao crepúsculo da tarde, no deserto do Sinai; segundo tudo o que o Senhor ordenara a Moisés, assim fizeram os filhos de Israel.
6 Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
6 Houve alguns que se acharam imundos por terem tocado o cadáver de um homem, de maneira que não puderam celebrar a Páscoa naquele dia; por isso, chegando-se perante Moisés e Arão,
7 och dessa män sa till honom: ”Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahveh) på den bestämda tiden bland Israels söner.” [I Talmud anges att dessa män hade hämtat Josefs benkista från Egypten, se \+xt 2 Mos 13:19; Jos 24:32\+xt*.]
7 disseram-lhes: Estamos imundos por termos tocado o cadáver de um homem; por que havemos de ser privados de apresentar a oferta do Senhor , a seu tempo, no meio dos filhos de Israel?
8 Mose sa till dem: ”Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahveh) ska befalla om er.”
8 Respondeu-lhes Moisés: Esperai, e ouvirei o que o Senhor vos ordenará.
9 Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
9 Então, disse o Senhor a Moisés:
10 Tala till Israels söner och säg:
10 Fala aos filhos de Israel, dizendo: Quando alguém entre vós ou entre as vossas gerações achar-se imundo por causa de um morto ou se achar em jornada longe de vós, contudo, ainda celebrará a Páscoa ao Senhor .
11 den andra månaden [ijar – april/maj] på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [\+xt 2 Mos 12:8\+xt*],
11 No mês segundo, no dia catorze, no crepúsculo da tarde, a celebrarão; com pães asmos e ervas amargas a comerão.
12 de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [\+xt 2 Mos 12:46\+xt*] i enlighet med alla förordningar (ordagrant ”saker inristat”) för påsken ska de fira den [\+xt 2 Krön 30:1-27\+xt*].
12 Dela nada deixarão até à manhã e dela não quebrarão osso algum; segundo todo o estatuto da Páscoa, a celebrarão.
13 Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahvehs) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
13 Porém, se um homem achar-se limpo, e não estiver de caminho, e deixar de celebrar a Páscoa, essa alma será eliminada do seu povo, porquanto não apresentou a oferta do Senhor , a seu tempo; tal homem levará sobre si o seu pecado.
14 Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahvehs) påsk enligt förordningarna (ordagrant ”saker inristat”) för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant ”saker inristat”) både för främlingen och för den som är född i landet.”
14 Se um estrangeiro habitar entre vós e também celebrar a Páscoa ao Senhor , segundo o estatuto da Páscoa e segundo o seu rito, assim a celebrará; um só estatuto haverá para vós outros, tanto para o estrangeiro como para o natural da terra.
15 Och på den dagen som tabernaklet (hebr. mishkan) restes, täckte ett moln [Guds närvaro] tabernaklet – vittnesbördets tält – och från kvällen [ända] till morgonen var det över tabernaklet något som såg ut som eld.
15 No dia em que foi erigido o tabernáculo, a nuvem o cobriu, a saber, a tenda do Testemunho; e, à tarde, estava sobre o tabernáculo uma aparência de fogo até à manhã.
16 Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden), molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten.
16 Assim era de contínuo: a nuvem o cobria, e, de noite, havia aparência de fogo.
17 Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då begav sig Israels söner iväg efter det, och på den plats där molnet stannade (bosatte sig – hebr. shachan), där slog Israels söner läger (hebr. chanah).
17 Quando a nuvem se erguia de sobre a tenda, os filhos de Israel se punham em marcha; e, no lugar onde a nuvem parava, aí os filhos de Israel se acampavam.
18 [Refräng:]
18 Segundo o mandado do Senhor , os filhos de Israel partiam e, segundo o mandado do Senhor , se acampavam; por todo o tempo em que a nuvem pairava sobre o tabernáculo, permaneciam acampados.
19 Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahvehs) åläggande [bud att inte vandra vidare] och bröt inte upp.
19 Quando a nuvem se detinha muitos dias sobre o tabernáculo, então, os filhos de Israel cumpriam a ordem do Senhor e não partiam.
20 Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet.
20 Às vezes, a nuvem ficava poucos dias sobre o tabernáculo; então, segundo o mandado do Senhor , permaneciam e, segundo a ordem do Senhor , partiam.
21 Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp begav de sig iväg.
21 Às vezes, a nuvem ficava desde a tarde até à manhã; quando, pela manhã, a nuvem se erguia, punham-se em marcha; quer de dia, quer de noite, erguendo-se a nuvem, partiam.
22 Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över tabernaklet och stannade (bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte, men när det togs upp bröt de upp.
22 Se a nuvem se detinha sobre o tabernáculo por dois dias, ou um mês, ou por mais tempo, enquanto pairava sobre ele, os filhos de Israel permaneciam acampados e não se punham em marcha; mas, erguendo-se ela, partiam.
23 [Refräng:]
23 Segundo o mandado do Senhor , se acampavam e, segundo o mandado do Senhor , se punham em marcha; cumpriam o seu dever para com o Senhor , segundo a ordem do Senhor por intermédio de Moisés.

Ler em outra tradução

Comparar com outra