1 Mirjam talade illa om Mose på grund av den kushitiska kvinna som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en kushitisk kvinna till hustru.
2 De [både Mirjam och Aron] sa: ”Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också.” Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
3 Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på jorden.
4 Och Herren (Jahveh) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: ”Kom ut ni tre till mötestältet” och de tre kom ut.
5 Och Herren (Jahveh) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram.
6 Och han sa:
7 Så är det inte med min tjänare Mose.
8 Med honom talar jag mun mot mun,
9 Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
10 Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. [\+xt 3 Mos 13-14\+xt*]
11 Och Aron sa till Mose: ”Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat.
12 Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder.”
13 Då ropade Mose till Herren (Jahveh) och sa: ”Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu.”
14 Och Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen.”
15 Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.
16 Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.