1 Nu efter (i slutet av – gr. opse) sabbaterna [när påskens inledande högtidssabbat och veckosabbaten var över], i gryningen på första dagen i veckan [tidigt på söndagen, vid sextiden] kom Maria från Magdala och den andra Maria [Jakob och Joses mor, se \+xt Matt 27:56\+xt*] för att se (inspektera, undersöka) graven.
2 Plötsligt blev det en stor jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen och rullade bort stenen [framför graven där Jesus var begravd] och satte sig på den. [Jordbävningen orsakades av ängeln, men upplevdes troligen som ett efterskalv till den tidigare jordbävningen, se \+xt Matt 27:51-52\+xt*.]
3 Hans utseende (form, yttre) var som ett ljussken (en blixt, en lysande stjärna), och hans kläder vita som snö,
4 och de som vaktade [4-16 vakter, kanske fler, se \+xt Matt 27:66\+xt*] blev så förskräckta av att se honom att de skakade okontrollerat och blev som döda [och blev liggande orörliga på marken].
5 Men ängeln sa till kvinnorna: ”Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
6 Han är inte här, för han är uppstånden precis som han har sagt! [Verbet uppstånden är i passiv form vilket pekar på att Jesus var uppstånden av Gud!] Kom hit (följ med) och se platsen där han låg!
7 Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: ’Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till Galileen där ni ska få se honom.’ Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er).”
8 De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde på ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord på allvar, se \+xt Luk 24:1\+xt*.]
9 Medan de var på väg mötte plötsligt Jesus dem och sa: ”Var glada (var hälsade)!” [En vardaglig hälsningsfras.] De gick fram och grep tag om hans fötter och tillbad honom (böjde sig ner i ödmjukhet, föll på knä).
10 Då sa Jesus till dem: ”Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig.”
11 Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt.
12 Efter att de samlats tillsammans med de äldste och utformat en plan, gav de en stor summa pengar åt soldaterna,
13 och sa: ”Säg att hans lärjungar kom på natten och förde bort kroppen medan ni sov,
14 och om ståthållaren får höra om det, tar vi hand om det och ser till att ni inte råkar illa ut.”
15 De tog emot pengarna och gjorde som de blivit instruerade, och detta rykte är spritt bland judarna ända till i dag.
16 De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg där Jesus hade stämt möte med dem.
17 När de fick se honom [på avstånd], tillbad de honom (böjde de sig ner i ödmjukhet, föll de ned på knä), men några tvivlade (höll på att tappa tron).
18 När Jesus kommit fram till dem talade han och sa:
19 När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]:
20 och instruerar (undervisar, lär) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er.