1 Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son.
2 Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:
3 En röst ropar i öknen:
4 Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse.
5 Hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se \+xt 2 Kung 1:8\+xt*]. Han levde av gräshoppor och vildhonung.
7 Han predikade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla].
8 Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande.”
9 Nu, vid den tiden, kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i [floden] Jordan av Johannes.
10 På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlarna dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
11 Då kom en röst från himlen: ”Du är min Son – min Älskade, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende).” [\+xt Jes 42:1\+xt*]
12 På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter).
13 Han var i öknen under fyrtio dagar och prövades (frestades, testades, utvärderades ständigt, gång på gång) av Satan (motståndaren). Han levde bland de vilda djuren [schakaler, vargar, hyenor, leoparder], och änglarna betjänade honom (ständigt, gång på gång).
14 Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike
15 och sa:
16 När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon [som senare kallas Petrus, se \+xt Mark 3:16\+xt*] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.
17 Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!”
18 Genast lämnade de sina nät och följde honom.
19 Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt.
20 Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans anställda fiskare i båten och följde efter honom.
21 De gick in till Kapernaum, och så fort (ordagrant ”genast när”) det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.
22 De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
23 Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika:
24 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!”
25 Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!”
26 Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop.
27 De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.”
28 Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.
29 På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simons och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.]
30 Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se \+xt Luk 4:38\+xt*], och på en gång berättade de det för Jesus.
31 Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Genast lämnade febern henne, och hon började att betjäna dem [servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].
32 På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta,
33 tills hela staden [Kapernaum] hade samlats utanför dörren.
34 Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se \+xt Luk 4:40\+xt*.]
35 Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se \+xt Mark 6:46; 14:32-41\+xt*.]
36 Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd),
37 och när de hade funnit honom sa de till honom: ”Alla söker efter dig.”
38 Han svarade: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.”
39 Han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut demonerna.
40 En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”
41 Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: ”Jag vill. Bli ren!”
42 På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
43 Jesus förmanade honom, och skickade bort honom på en gång,
44 och sa: ”Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.” [\+xt 3 Mos 14:1-32\+xt*]
45 Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll.