1 Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. [För en dödsdom krävdes två rättegångar med en dags mellanrum, så detta var ett kort men nödvändigt möte.]
2 De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren.
3 Men när Judas – förrädaren (den som har för vana att förråda/utlämna) – såg att Jesus var dömd, ångrade han sig (kände sig illa till mods – gr. metamelomai) och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste.
4 Han sa: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.”
5 Då kastade han in pengarna i templet [antagligen in på den inre förgården dit bara prästerna hade tillträde] och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
6 Översteprästerna tog pengarna och sa: ” [Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar.”
7 Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar).
8 Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern.
9 Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
10 och gav dem i betalning för Krukmakaråkern,
11 Jesus ställdes nu inför ståthållaren [Pontius Pilatus]. Ståthållaren frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det (det är dina ord, inte mina).”
12 Men när han anklagades av översteprästerna och de äldste [som var där och antagligen läste upp en lång lista med anklagelser hur han brutit mot både judisk och romersk lag, att han var en farlig förrädare mot romerska riket, en rebell, falsk messiasfigur osv.] svarade han inte.
13 Då sa Pilatus till honom: ”Hör du inte hur mycket (vilka allvarliga anklagelser) de beskyller dig för?”
14 Men han svarade honom inte, han sa inte ett ord. Detta gjorde ståthållaren [Pontius Pilatus] mycket förvånad. [I normala fall brukade den anklagade försvara sig med österländsk iver.]
15 Under högtiden [påsken] hade ståthållaren för vana att frige en fånge efter folkets önskan.
16 Det fanns vid den tiden en ökänd (beryktad) fånge som hette Jesus Barabbas [som var en mördare och upprorsmakare mot romerska staten, se \+xt Mark 15:7\+xt*].
17 När folket nu var samlat frågade Pilatus: ”Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?”
18 Pilatus visste att det var på grund av avundsjuka mot Jesus som man hade utlämnat honom.
19 Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: ”Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom.” [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad.
21 Ståthållaren sa nu till dem: ”Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?” De svarade: ”Barabbas!”
22 Pilatus frågade dem: ”Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas den Smorde (Messias)?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!”
23 Han frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom!”
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”
25 Men hela folket ropade: ”Hans blod må komma över oss och våra barn.”
26 Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
27 Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset (pretoriet) och samlade hela bataljonen [en romersk kohort som bestod av 600 soldater, se \+xt Apg 10\+xt*] omkring honom.
28 De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa
29 och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sa: ”Leve judarnas konung!”
30 De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 När de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
32 På vägen ut [till Golgata] råkade de träffa på en man från Kyrene som hette Simon, honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 När de kommit till en plats som kallades Golgata, vilket betyder Skalleplatsen (som kallas en plats av en huvudskalle/dödskalle) [gr. kranion, se \+xt Luk 23:33\+xt*],
34 gav de honom vin blandat med galla [myrra, se \+xt Mark 15:23\+xt*], men när han smakat det ville han inte dricka det.
35 När de korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem [som det profeterades om i \+xt Ps 22:19\+xt*].
36 Sedan satte de sig ner och vaktade honom.
37 Ovanför hans huvud satte man upp hans anklagelse (orsaken till hans dödsdom), den löd:
38 Samtidigt med honom korsfästes också två brottslingar (rövare som rånade och överföll människor), den ene till höger och den andre till vänster om honom [\+xt Jes 53:9\+xt*].
39 De som passerade hånade honom och skakade huvudet
40 och sa: ”Du som bryter ner templet på tre dagar och bygger upp det igen, hjälp dig själv nu. Om du är Guds Son, stig ner från korset!”
41 Översteprästerna gjorde likadant tillsammans med de skriftlärda och de äldste, de hånade (talade nedvärderande om) honom och sa:
42 ”Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), men sig själv kan han inte frälsa. Är det Israels kung [som agerar så]? Om han kommer ner från korset nu så ska vi tro på honom!
43 Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [\+xt Ps 22:9\+xt*], han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Även rånarna som var korsfästa med honom talade på samma sätt och förolämpade honom (använde grova ord mot honom, anklagade honom).
45 Vid sjätte timmen (klockan tolv) kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre på eftermiddagen). [Detta profeterades i \+xt Amos 8:9\+xt*.]
46 Omkring nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig (lämnat mig hjälplös)?”
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Den här mannen kallar på Elia.” [\+xt Mal 4:5\+xt*]
48 På en gång sprang en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i vers 54] och tog en svamp, och dränkte den med surt vin och satte den på en stav och erbjöd honom att dricka.
49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, låt oss se om Elia kommer och räddar (frälser, befriar) honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan [överlämnade sin ande].
51 Och se – då brast templets förhänge itu [förlåten i templet rämnade och delades i två delar], uppifrån och ända ner. Jorden [marken] skakade och klipporna rämnade (brast, delades).
52 Gravarna öppnades och många kroppar av de heliga som insomnat väcktes (restes) upp [till liv].
53 När de sedan gick (kom) ut ur gravarna kom (gick) de efter hans uppståndelse in i den heliga staden [Jerusalem] och visade sig [uppenbarande sig personligen] för många.
54 När den romerska officeren (centurionen) och de som höll vakt med honom såg jordbävningen och det som hände, blev de helt skräckslagna och sa: ”Detta var verkligen Guds Son!” [Den militära graden centurion betecknar en officer som har åttio soldater under sig, och det var han som förde befälet vid Golgata.]
55 Många kvinnor som följt Jesus från Galileen och betjänat honom (stött och bidragit ekonomiskt till hans tjänst) var också där och stod på avstånd och såg vad som skedde.
56 Bland dessa var Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Joses mor, och modern till Sebedeus söner [lärjungarna Jakobs och Johannes mor Salome].
57 På kvällen kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus.
58 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp, och Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg
60 och lade den i den oanvända grav som han hade låtit hugga ut åt sig själv i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. [Han hade också hjälp av Nikodemus, se \+xt Joh 19:39-42\+xt*.]
61 Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
62 Nästa dag, det var dagen efter förberedelsedagen [till veckosabbaten eller någon av påskens högtidsdagar], gick översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus
63 och sa: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sa han: ’Efter tre dagar ska jag uppstå.’
64 Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”
65 Pilatus svarade: ”Ni har en vaktstyrka. Gå och säkerställ att den bevakas på det sätt ni tycker är bäst.”
66 De gav sig i väg och skyddade graven genom att försegla stenen [med ett romerskt sigill, se \+xt Dan 6:17\+xt*] och vaktstyrkan sattes ut för att hålla vakt.