1 Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)!
2 De trofasta är borta ur landet,
3 Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
4 Den bäste är [smärtsam] som en törnbuske [som river den som kommer nära],
5 Lita inte på en vän,
6 För sonen föraktar (förkastar) sin far,
7 Men jag, jag ska skåda (hålla utkik) efter Herren (Jahveh),
8 Gläd dig inte över mig,
9 Jag ska bära Herrens (Jahvehs) harm
10 Sedan ska min fiende se det
11 En dag till att bygga upp dina murar,
12 Det ska komma en dag när de ska komma till dig
13 Landet ska bli ödelagt för dem som bor där
14 Vakta ditt folk, med din stav
15 Som i de dagar då du kom ut ur Egyptens land,
16 Hednafolken ska se [dessa mirakler Gud gör, se vers 15] och komma på skam
17 De ska slicka stoftet som en orm,
18 Vem är en Gud (El) som du [nej, det finns ingen],
19 Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss.
20 Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob