1 O att mitt huvud vore vatten
2 Vem har gett mig i öknen
3 Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4 Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig ifrån sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5 Och var man förnedrar (hebr. talal) sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6 De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
7 Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:
8 Deras tunga är en vässad pil,
9 Ska jag inte straffa dem för dessa ting?
10 Bergen ska ta upp en gråt och en klagan
11 Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög,
12 Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahvehs) mun har talat och berättat om henne [Jerusalem]? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
13 Och Herren (Jahveh) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,
14 men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.
15 Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka.
16 Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
17 Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
18 Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
19 Eftersom en klagande röst hörs från Sion:
20 Hör Herrens (Jahvehs) ord, ni kvinnor, och låt era öron ta emot hans muns ord.
21 Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats
22 Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
23 Så säger Herren (Jahveh):
24 Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
25 Se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet.
26 Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla som har klippt kanterna på sitt hår, som bor i öknen. [Den grekiska historikern Herodotus omnämner arabiska ökenfolk som klipper kanterna på sitt hår (se verket Historia, 3:8 – från 400-talet f.Kr.). Frisyren är ett yttre bevis på avgudadyrkan, se \+xt Jer 25:23; 49:32; 3 Mos 19:27; 5 Mos 14:1\+xt*.] För alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat [\+xt Apg 7:51\+xt*].