1 Vid den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska de föra ut Juda kungs ben och furstarnas ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben från deras gravar,
2 och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och som de har sökt och som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta).
3 Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
4 Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
5 Varför avfaller detta Jerusalems folk med ett oupphörligt avfall?
6 Jag är uppmärksam och lyssnar,
7 Även storken under himlen
8 Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
9 De visa (kloka) skäms,
10 Därför ska jag ge deras hustrur till andra
11 Och de har tagit lätt på helandet av dottern
12 De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
13 Jag ska helt sluka dem,
14 Varför sitter vi här?
15 Förväntade frid (shalom),
16 Frustandet från hans hästar
17 För se, jag ska sända ormar [\+xt 4 Mos 21:6\+xt*], basilisker (giftiga ormar), ibland er,
18 Jag tröstar mig över sorgen,
19 Se, en röst, dottern mitt folk ropar
20 Skörden är förbi
21 Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
22 Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?