1 Sedan tog Elifaz – temaniten [\+xt Job 2:11\+xt*], till orda och sa [svarade Job]:
2 Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)?
3 Se, du har tuktat (fostrat, tillrättavisat) många
4 Ditt prat (dina ord – hebr. milah; plural) har uppehållit den som fallit,
5 Men nu har det [oro] kommit över dig – och du är trött (utmattad),
6 Är inte din vördnad [gudsfruktan]
7 Tänk efter, jag ber dig, vem har någonsin förgåtts som är oskyldig?
8 För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split,
9 Genom Guds (Elohas) andedräkt förgås de,
10 Lejonet (hebr. arjeh) ryter och det vilda lejonet (det rytande lejonet – hebr. shachal) höjer sin röst,
11 Det gamla lejonet (hebr. lajish) förgås i brist på byte
12 Ett ord (budskap – hebr. davar) kom i hemlighet till mig
13 I stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) från nattens syner
14 kommer fruktan över mig och rysningar
15 Sedan passerar en ande (hebr. roach) förbi (framför) mitt ansikte,
16 Den [anden, vers 15] stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
17 ”Ska en dödlig man vara rättfärdig inför Gud (Eloha)?
18 Se, han [Gud] har ingen tillit till sina tjänare,
19 Hur mycket mer då dem som bor i hus av lera
20 Mellan morgon och kväll förskingras de,
21 Är inte deras tältlina (hebr. jeter) uppryckt i dem?