1 Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
2 Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
3 – för så länge jag har min livsande i mig [\+xt 1 Mos 2:7\+xt*]
4 aldrig att mina läppar skulle tala orätt
5 Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt!
6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte,
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
8 För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
9 Kommer Gud (El) att höra hans rop
10 Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
11 Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
12 Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det,
13 Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
14 Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet,
15 De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom]
16 Om han samlar silver som stoft
17 Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
18 Han bygger sitt hus som en mal,
19 Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
20 Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom,
21 Östanvinden lyfter honom och han är borta,
22 Den vräker sig mot honom utan förskoning,
23 Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom