1 Sedan tog Tsofar – naamaiten [\+xt Job 2:11; 11:1\+xt*], till orda och sa:
2 Mina stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) för mig tillbaka (tvingar mig att bemöta detta),
3 Kränkande tillrättavisning måste jag höra,
4 Vet du inte att det alltid varit så,
5 att de gudlösas (hebr. rasha) jubelrop [triumferande fröjderop] är kortvarigt (nära) [den gudsfrånvände är snar till skratt men också snar till gråt],
6 Även om han stiger
7 så förgås han dock för alltid som sin egen dynga (avföring).
8 Som en dröm flyger han bort och ingen finner honom,
9 Ögat som såg honom ser honom aldrig mer,
10 Hans söner ger nåd till de fattiga
11 Hans ben var fulla av ungdom [ungdomlig spänst],
12 [I flera verser liknar Tsofar ondska som något sött men dödligt.]
13 även om han är rädd om den
14 så förvandlas hans föda i hans inre
15 Den rikedom han svalt (konsumerat)
16 Gift från kobran (den starka/slingrande ormen – hebr. peten) ska han suga i sig,
17 Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar,
18 Sitt slit måste han återlämna,
19 eftersom han slog och övergav de ringa,
20 Han känner ingen ro i sin mage (hebr. beten) [känslor påverkar magen],
21 Inget är kvar för honom att äta (hans begär),
22 Mitt i höjden av sitt överflöd (”när applåderna ljuder och hyllar hans överflödande”)
23 När han fyller sin mage (buk)
24 Om han flyr undan för vapen [generell term för militär utrustning] av järn,
25 Han drar [ut pilen], och den kommer ut från hans rygg
26 djupt mörker väntar på (är lagrad för) hans ägodelar.
27 Himlarna uppenbarar (blottar; sänder i exil – hebr. galah) hans missgärning (synd – hebr. avon)
28 Skörden [förråd av grödor] i hans hus spolas bort,
29 Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),