1 Då svarade Job och sa:
2 Hur länge ska ni plåga mig (min själ)
3 Tio gånger [gång på gång] har ni hånat mig
4 Det är sant (står stadigt – hebr. omnam)
5 Det är sant (hebr. omnam)
6 så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt
7 Se, jag ropar högt (högljutt skri efter hjälp – hebr. tsaaq): ”Våld (terror – hebr. chamas)”
8 Min stig (livsväg – hebr. orach) har han spärrat (hägnat in; murat en mur) och jag kan inte passera [\+xt Klag 3:7\+xt*],
9 Han har avklätt mig min ära [rykte]
10 Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under.
11 Han [Gud] har tänt sin vredes eld mot mig
12 Hans trupper (rövargäng – hebr. gedol) kommer förenade (tillsammans i en enad räd)
13 Han [Gud] har fört mina bröder [nära släktingar; landsmän] långt bort från mig [\+xt Job 6:15; 42:11\+xt*],
14 Mina närmaste [släktingar] har lämnat,
15 De som bor tillfälligt i mitt hus [gäster på resa; manliga tjänare]
16 Kallar jag på min tjänare
17 Min andedräkt (ande; jag som person – hebr. roach)
18 Till och med små barn föraktar mig,
19 För den mindre grupp människor (hebr. mat – plural) som jag rådslår med är jag avskyvärd,
20 Mina ben tränger ut genom hud och kött,
21 Var barmhärtiga, var barmhärtiga mot mig, ni mina bekanta (hebr. rea),
22 Varför förföljer ni mig som Gud (El) gör?
23 Vem [skulle kunna se till] att mitt prat (mina ord – hebr. milah) skrevs ner?
24 ja, med en penna av järn och bly
25 Men jag – jag vet [jag för min del är och har ändå varit intimt förtrogen med] att min Återlösare (hebr. gaal) [som försvarar och för min talan] lever,
26 När sedan min sargade hud är borta,
27 Jag själv ska få skåda (hebr. chazah) honom,
28 [Jobs råd till dem som anklagar honom:]
29 Var rädda för svärdet,