1 Då svarade Job och sa:
2 Jag har hört allt det här förut,
3 När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sitt tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se \+xt Job 15:2\+xt*]
4 Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
5 Jag skulle [liksom ni] styrka er med min mun [med ord, men utan hjärta]
6 Om jag talar (hebr. davar),
7 Men nu har jag blivit trött (utmattad)
8 Och du griper mig med tvång (tar i kraft; rynkar min hud – hebr. qamat) [ovanligt ord, se \+xt Job 22:16\+xt*]
9 [Job talar nu om Gud i tredje person i starka ordalag som ett vilddjur:]
10 I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar],
11 Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
12 Jag hade det gott (tryggt, välstånd och hälsa – hebr. shalev) men jag blev omintetgjord
13 hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig,
14 Han bryter ner mig med rämna på rämna över mitt ansikte,
15 Jag har sytt säcktyg över min hud,
16 Mitt ansikte blir rött (”som rött vin” – hebr. chamar) från min gråt,
17 Trots att inget våld i min hand
18 Jord, täck inte över mitt blod!
19 Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
20 De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea)
21 och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha)
22 eftersom antalet år kommer