1 Människan – född av kvinna,
2 Som en blomma växer hon upp och vissnar (torkar ihop; faller ner) [\+xt Jak 1:10; Ps 37:2; 90:5-6\+xt*],
3 Öppnar du ditt öga [Gud – skärskådar du], mot en sådan [fragil varelse som jag]?
4 Vem kan ge (göra, föra fram) något rent från något orent?
5 Eftersom hennes [människans] dagar är fastställda (ingraverade – hebr. charats),
6 så vänd bort (upphör med) din blick över henne
7 För ett träd finns det hopp även om det huggs ner,
8 Även om dess rot åldras i marken,
9 så när det känner doften av vatten grönskar det
10 Men om en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever) dör
11 Som vattnet försvinner ur en sjö (ett hav),
12 så lägger sig mannen (hebr. ish)
13 [Job talar direkt till Gud i vers 13-22 och flera frågor ställs.]
14 När en stridsman (hebr. gever) dör, finns det då liv efter döden?
15 Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, se \+xt Joh 5:28\+xt*] – och jag skulle svara dig.
16 Ja, du skulle räkna mina steg,
17 Min överträdelse (hebr. pesha) skulle ligga i en förseglad pung,
18 Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam),
19 som vatten nöter sönder [slipar ner] stenar,
20 Du övermannar henne för alltid (en gång för alla)
21 Om hennes [den dödas] söner äras,
22 Hon [den döda] känner bara smärtan av sin egen kropp,