1 Ja, mitt öga har sett allt,
2 Den kunskap ni har, den känner jag också –
3 Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och som är – hebr. olam),
4 Men likväl (hebr. olam),
5 Om ni ändå bara kunde vara tysta
6 Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar),
7 Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
8 Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
9 Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] om han prövade er?
10 Han ska verkligen gå till rätta med er,
11 Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se \+xt Job 31:23\+xt*],
12 Era minnesord (krönikor) [\+xt Est 6:1\+xt*] är ordspråk i aska [tomhet],
13 Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
14 Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
15 Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
16 Det skulle till och med bli min räddning,
17 [För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.]
18 Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
19 Vem finns det som kan anklaga mig?
20 [Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
21 Bort med din hand från mig,
22 Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
23 Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
24 Varför gömmer du ditt ansikte,
25 Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden]
26 Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
27 Och du sätter mina fötter i boja (stock)
28 [Job talar nu om sig själv i tredje person.]