1 Blås i shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
2 En dag av mörker och dysterhet,
3 Framför dem slukar (äter) en eld
4 De ger intryck av att vara som hästar,
5 Som ljudet av vagnar
6 Inför dem har människorna ångest,
7 De springer som mäktiga stridsmän;
8 Den ene tränger inte den andre.
9 De rusar in i staden,
10 Framför dem skakar (häver sig) marken [som en jordbävning],
11 Herren (Jahveh) ger (upphäver) sin röst
12 Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:
13 Riv sönder ert hjärta,
14 Vem vet, kanske han ändrar sig (vänder om)
15 Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
16 Samla folket,
17 Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
18 Då greps Herren (Jahveh) av nitälskan (iver, hänfördhet) för sitt land,
19 Herren svarade sitt folk:
20 Men jag ska undanröja inkräktaren från norr långt bort från er,
21 Frukta inte du land,
22 Frukta inte, ni markens djur,
23 Var glada, ni Sions [Jerusalems] barn,
24 Tröskplatsen ska bli full av säd
25 Jag ska kompensera dig för de år som
26 Ni ska äta rikligt och bli mätta
27 Då ska ni veta att jag är i Israel.
28 Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se vers 18-27] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
29 Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
31 Solen ska vändas i mörker och månen i blod [bli röd som blod.]
32 Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahvehs) namn [inbjuder och ropar på honom]