1 Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
2 Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
3 Så säger Herren (Jahveh):
4 Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Först gick mitt folk ner till Egypten och bodde där tillfälligt som främlingar. Sedan förtryckte Assyrien (Ashor) dem utan anledning.
5 Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
7 Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
8 Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
9 Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
10 Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
11 Lämna, lämna, gå bort från platsen,
12 Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se \+xt 2 Mos 12:11, 33\+xt*]
14 Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
15 Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;