1 [Från:]
2 Appia, vår syster [troligen Filemons hustru, Appia var ett vanligt frygiskt namn som betyder ”fruktsam”],
3 Nåd (kraft, oförtjänt favör) vare med er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud vår Far och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
4 Jag tackar alltid min Gud när jag nämner (tänker på) dig [Filemon] i mina böner.
5 Anledningen är att jag ständigt hör om
6 Jag ber att din gemenskap med oss i tron
7 Din kärlek [som är osjälvisk och utgivande] har varit till stor glädje och tröst (uppmuntran) för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan (och är det fortfarande) tack vare dig, broder.
8 Även om jag nu med stor frimodighet (öppenhet, ärlighet) i den Smorde (Messias, Kristus)
9 vill jag hellre
10 vädjar till dig för mitt barn
11 Förr var han inte till nytta [ingen ”Onesimus”] för dig,
12 Jag sänder nu tillbaka honom till dig,
13 Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig,
14 Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke,
15 Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid,
16 inte längre som en slav,
17 Därför, om du räknar mig som din vän,
18 Om han har gjort dig något orätt eller är skyldig dig något,
19 Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala.
20 Ja, broder, låt mig ”få nytta” av dig
21 Jag skriver till dig övertygad om din lydnad,
22 Ordna på samma gång också en hyresbostad (ett gästrum – gr. xenia) åt mig,
23 Epafras [troligen pastor i Kolossai],
24 Det gör även mina medarbetare
25 Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.