1 Ord av Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet), son till David, kung i Jerusalem.
2 ”Fåfängans fåfängligheter (hebr. hevel havalim)”,
3 Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
4 En generation går, en annan generation kommer,
5 Solen går upp och solen går ner,
6 Vinden går mot söder
7 Alla floder rinner mot havet,
8 Alla ord (saker) tröttar ut,
9 Det som har varit är det som ska komma,
10 Finns det någonting, om vilket man kan säga:
11 Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
12 [Nu följer ett stycke där Predikaren försöker förstå meningen med livet. Stilen skiftar från poesi till prosa och från tredje person till första person. Sju områden undersöks om de kan ge svaret på livets mening, men alla kommer till samma deprimerande svar. Gåtan om livets mening kvarstår.]
13 Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
14 Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
15 Det som är krokigt kan inte göras rakt
16 Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: ”Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet).”
17 Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
18 För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),