1 Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se \+xt Pred 1:16\+xt*] säger i mitt hjärta: ”Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda” Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
2 Jag sa om skrattet: ”Det är dårskap”,
3 Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv.
4 Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar,
5 jag gjorde mig trädgårdar och parker och jag planterade alla slags fruktträd.
6 Jag gjorde mig vattendammar för att bevattna skogen som växte upp med träd.
7 Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
8 Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
9 Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst.
10 Vad än mina ögon önskade (begärde)
11 Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort
12 Jag, jag vände mig själv [jag upprepas för att ge betoning, se \+xt Pred 1:16\+xt*] till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Qohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?
13 Sedan insåg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
14 Den vise har ögon i sitt huvud (förmåga att se),
15 Då sa jag i mitt hjärta:
16 För av den vise mannen likaväl som dåren,
17 Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
18 Och jag, jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
19 och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen.
20 Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
21 Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet.
22 Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som hon har arbetat med under solen?
23 Alla hennes dagar är smärta (fyllda med lidande) och hennes sysselsättning förtret (arbetet är frustrerande och ger besvikelse), inte ens på natten får hennes hjärta vila.
24 Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av sitt arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
25 För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom?
26 För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn.