1 Den femte ängeln blåste [i sin basun].
2 Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
3 Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden.
4 De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller något annat grönt eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan.
5 De fick inte tillåtelse [av Gud] att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader [en begränsad tid, motsvarar en naturlig gräshoppas livslängd], och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa.
6 I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem.
7 Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade segerkransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten.
8 De hade hår som kvinnor, tänder som lejon
9 och bröstpansar som av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som rusar fram till strid.
10 De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader.
11 Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. [Båda orden betyder ”förstörare” och syftar på döden eller Satan, se även \+xt Job 26:6; 28:22; Ords 15:11\+xt*.]
12 Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till.
13 Den sjätte ängeln blåste [i sin basun]. [Den sjätte basunen motsvarar också det andra veropet, se \+xt Upp 8:13; 11:14\+xt*.]
14 och den sa till den sjätte ängeln som hade basunen: ”Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.”
15 De fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen, den dagen, den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna.
16 Antalet ryttare i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tiotusen (200 miljoner). Jag hörde deras antal. [När Johannes skrev detta var hela jordens befolkning omkring 200 miljoner och den romerska armén 300 000. En armé på 200 miljoner ryttare måste ha varit en ofattbar siffra som, om den ska tolkas bokstavligt, först kunde bli aktuell när jordens befolkning ökade till miljarder på 1900-talet.]
17 I min syn såg hästarna och deras ryttare ut så här: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar. Hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld, rök och svavel.
18 Av dessa tre plågor – elden, röken och svavlet som kom ur deras munnar – dödades en tredjedel av människorna.
19 Hästarnas makt ligger i deras mun och deras svansar, för deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada.
20 Resten av människorna [två tredjedelar, se vers 15], de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk.
21 De omvände sig inte från (förändrade inte sitt tänkesätt mot):