1 Sedan såg jag en annan väldig (mäktig, stark) ängel (budbärare) komma ner från himlen. [Detta är en annan ängel än den som ställde frågan om vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se \+xt Upp 5:2\+xt*.]
2 I [vänstra] handen hade han en liten bokrulle som var öppnad.
3 och ropade med stark röst
4 När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning \+xt Upp 1:19\+xt*], men jag hörde en röst från himlen: ”Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det.”
5 Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
6 och svor vid honom
7 Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han ska börja blåsa i sin basun [se \+xt Upp 11:15\+xt*], då är Guds mysterium (hemlighet) fullbordat, så som han har förkunnat i det evangelium som han har gett sina tjänare, profeterna.”
8 Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sa: ”Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.”
9 Jag gick då bort till [den stora] ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: ”Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage [ge halsbränna, eftersom budskapet handlar om Guds dom, se \+xt Hes 2:10\+xt*] men vara söt som honung i din mun [eftersom det är Guds ord och också handlar om nåd och frälsning].”
10 Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage.
11 Sedan sa han till mig: ”Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar.”