1 Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.
2 Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i \+xt Upp 4:6\+xt*] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se \+xt Upp 13:17\+xt*]. [Denna grupp beskrevs i \+xt Upp 7:9-17\+xt*.] De har Guds harpor i händerna
3 och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,
5 Efter detta såg jag hur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades.
6 De sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet, klädda i skinande rent linne [vissa manuskript har ”klart skinande stenar”, se även \+xt Upp 4:3\+xt*] och med bälten av guld runt bröstet.
7 En av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet.
8 Templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt. [Rök symboliserar ofta Guds närvaro, se \+xt 2 Mos 40:34-38\+xt*.] Ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut [fullbordat sitt syfte].