1 Och jag såg, och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) [de dubbla verben ”såg” och uppmaningen ”se” ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, frasen återkommer i vers 14]:
2 Jag hörde en röst från himlen, som bruset av många (väldiga, dånande) vatten och ljudet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.
3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa 144 000 som är friköpta från jorden. [De har sitt medborgarskap i himlen.]
4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, för de är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. [Talar symboliskt om att de varit trogna Jesus, se \+xt 2 Kor 11:2\+xt*.] De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.
5 I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
6 Jag såg en annan ängel [som Johannes inte tidigare sett, den senaste var ängeln med den lilla bokrullen i kapitel 10] flyga mitt uppe på himlen. [Ängeln flög mellan himlen och jorden, på samma sätt som örnen med veropen, se \+xt Upp 8:13\+xt*.] Ängeln hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk, stammar, språk och länder.
7 Han sa med stark röst: ”Vörda Gud och ge honom äran! Stunden (timmen) för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”
8 En annan ängel, den andra, följde efter [den första ängeln], och han sa: ”Störtat, störtat (fallet, krossat, helt förstört) är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sitt otukts vredesvin (lustfyllda, berusande vin).”
9 En tredje ängel följde dem och sa med stark röst: ”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand,
10 då ska han själv få dricka av Guds vredes (lusts) vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. [Straff med ”svavel och eld” för tankarna till Sodom och Gomorra, se \+xt 1 Mos 19:24\+xt*.]
11 Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.
12 Här visar sig de heligas uthållighet (ståndaktighet) – de som håller fast vid Guds bud och tron på (är trofasta) Jesus.”
13 Sedan hörde jag en röst från himlen: ”Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem.”
14 Och jag såg, och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer): ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona (segerkrans – gr. stephanon) av guld, och i sin hand en skarp skära [för att skörda].
15 En annan ängel [den fjärde i detta kapitel] kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: ”Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen.”
16 Han som satt på molnet lät då sin skära gå över jorden, och jorden skördades.
17 En annan ängel [den femte] kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära.
18 Ännu en ängel [den sjätte] kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till [den femte] ängeln med den skarpa skäran: ”Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna.”
19 Ängeln lät sin skära gå över jorden och skördade druvorna från jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress.
20 Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna [1,5 meter], på en sträcka av 1 600 stadier (30 mil).