Mateus 22

TIM vs ARIB

Sair da comparação
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Akto Yesuŋe den ginŋe siâ hin makyeŋgiep,
1 Então Jesus tornou a falar-lhes por parábolas, dizendo:
2 “Anutuŋe damunyeŋe akbiap amâ hângât luâk kembu siâgât agak meme hainare. Luâk kembu aregât nanŋande âmbâle memberâm akto luâk kembu arekŋe sot soŋgo dondâ om hâwuruep.
2 O reino dos céus é semelhante a um rei, que celebrou as bodas de seu filho.
3 Akto ulikŋân luâk bikŋe nanŋande âmbâle mendoân togombiâ sot om yeŋgiwiapgât makyeŋgiep. Akto nanŋande âmbâle memberâm akto ain âi luâklupŋe bikŋe huŋgun yeŋgim, “Ari luâk are kewugu yekmâ togoŋet.” dâep. Akto âi luâklupŋande ari makyeŋgimbiâ yâkŋe borâm bo togoyi.
3 Enviou os seus servos a chamar os convidados para a festa, e estes não quiseram vir.
4 Akto lâuwâŋe âi luâklupŋe bikŋe huŋgun yeŋgim hin makyeŋgiep, “Ye arim nâŋe ulikŋân luâk makyeŋgiân are hin makyeŋgiwei. Ye nâŋgâŋet. Sot akto bau akto soŋgo humomo emelâk kom om katân akto kotŋe siâ siâ hârok emelâk mem ârândâŋ ketuguân. Gârâmâ ye togom nannande âmbâle memberâp iregât sot neŋet.” dâm âi luâklupŋe are makyeŋgim huŋgun yeŋgiep.
4 Enviou ainda outros servos com este recado: Dizei aos convidados: Tenho já preparado o meu banquete; as minhas reses e os meus cevados estão mortos, e tudo está pronto; vinde às bodas.
5 Akto âi luâklupŋande arim den are luâk âmbâle makyeŋgiyi. Makyeŋgimbiâ den a bonâŋgâm hansumbu akmâ ariyi. Siânbaŋe gem kalam yeŋângen ariyi. Dâ bikŋande âmâ puli âi memberâm gem ariyi.
5 Mas eles não fizeram caso e foram, um para o seu campo, outro para o seu negócio;
6 Dâ bikŋande âmâ luâk kembugât âi luâk are hilip yeŋgumbiâ mom meteyi.
6 e os outros, agarrando os servos, os ultrajaram e mataram.
7 Hain akbiâ luâk kembu are biwiŋe kâlâp akto tembe lokolupŋe huŋgun yeŋgimbo arim luâk koko yeŋgumbiâ mom meteyi. Mom metembiâ kepiayeŋe arekâ ombiâ om bo akyegep.
7 Irou-se o rei, e mandou as suas tropas exterminar aqueles assassinos e incendiar a sua cidade.
8 Akto luâk kembu arekŋe âi luâklupŋe makyeŋgim hin dâep, “Nannande âmbâle mendâp iregât sot soŋgo emelâk mem ârândâŋ ketugure yendâp. Dâ nâŋe luâk togoweigât makyeŋgiân are yeŋgât agak memeyeŋe ârândâŋ bo.
8 Então disse aos servos: As bodas estão preparadas, mas os convidados não eram dignos;
9 Gârâmâ ye arim dâp kautŋe ârândâŋ kinmâ âmâ luâk âmbâle arim togombiâ yekmâ âmâ makyeŋgimbiâ togom sot ire neŋet.” dâep.
9 ide, pois, às encruzilhadas dos caminhos e chamai para as bodas a quantos encontrardes.
10 Hain dâm huŋgun yeŋgimbo âi luâklupŋe arekŋe dâp kautŋe ârândâŋ kinmâ arimbiâ luâk âmbâle âlepŋe me bâleŋe togombiâ hârok mendugu yegi. Akto luâk âmbâle arekŋe togom luâk âmbâi lâuwâ meagiat are yetgât emet are pikmâ teŋ teŋ dâm tali.
10 Indo aqueles servos pelos caminhos, reuniram todos os que encontraram, maus e bons; e a sala nupcial ficou cheia de convivas.
11 Akto luâk kembu arekŋe luâk âmbâle are yekberâm emet are kâlegen bam âgâep. Âgâm luâk siâ hombaŋ tat tatgât sâŋgum are bo lalakmâ togoep.
11 Mas entrando o rei para ver os convivas, notou ali um homem que não trajava veste nupcial,
12 Togom ekmâ luâk kembu arekŋe magaŋmâ hin dâep, “Gala, gâ gain gain akmâ luâk âmbâle meak meak aregât sâŋgum bo latmâ in togoât?” dâep. Luâk kembu arekŋe hain dâmbo yâkŋe denŋe nâŋâk kinmâ aŋun aŋgiep.
12 e perguntou-lhe: Amigo, como entraste aqui sem veste nupcial? Ele, porém, emudeceu.
13 Aŋun aŋgimbo luâk kembu arekŋe âi luâklupŋe makyeŋgim hin dâep, “Ye luâk are mem keiŋe bâtŋe mem mendugum dâgâm ge hândâkŋângen ain panbiâ yeâk. Yem âmâ hâk hilâlâm dondâŋe nâŋgâm indem kamboŋmâ yem âgâwiâp.” dâm makyeŋgiep.
13 Então o rei disse aos servos: Atai-o de pés e mãos, e lançai-o nas trevas exteriores; ali haverá o choro e o ranger de dentes.
14 Aregât den ginŋe purikŋe hin makbe. Anutuŋe luâk âmbâle dondâ makmâ yeŋgonmap. Dâ luâk âmbâle konok konok potatmâ yeŋgondo Anutugât kâmolân dewatimai.” dâep.
14 Pois muitos são chamados, mas poucos escolhidos.
15 Akto Parisaio luâk arim hin dâyi, “Hiaŋdenŋe Yesuŋe den siâ makmâ hilipkombo mene.” dâm magaŋgi goaŋgi agi.
15 Então os fariseus se retiraram e consultaram entre si como o apanhariam em alguma palavra;
16 Hain akmâ hoŋ bawalupyeŋe akto Herotegât âi luâklupŋe huŋgun yeŋgimbiâ Yesugâlân togom lau tu agaŋmâ hin dâyi, “Humo, gâŋgât keige nâŋgâen. Gâ hiaŋgi den bo makmat. Bunŋeâk makmat. Gâ luâk hârok Anutugât dâp âlepŋe makmâ makyeŋgimat. Akto luâk yeŋgât nâŋgâ nâŋgâyeŋaet bo watmat. Akto luâk âgâ âgâŋe me gegeŋe areyeŋgât hamep bâlâk akmâ ârândâŋâk makmâ hekatnengimat aregât ire makmenâ nâŋgâne.
16 Enviaram os seus discípulos, juntamente com os herodianos, a perguntar: Mestre, sabemos que és verdadeiro e que ensinas o caminho de Deus segundo a verdade, e não se te dá de ninguém, porque não te deixas levar de respeitos humanos;
17 Nen Roma luâk siâ damun nenŋe kotŋe Sisa are gawamangât puli waŋmaen are âlepŋe me bo? Aregât gain nâŋgâmat? Puli waŋbaen me bo?” dâyi.
17 dize-nos, pois, qual é o teu parecer; é lícito ou não pagar o tributo a César?
18 Hain dâmbiâ biwiyeŋaet keiŋe ekmâ nâŋgâm hin makyeŋgiep, “Ye hiaŋniŋdâi. Denŋe hami kom katniŋdâi.
18 Porém Jesus, tendo percebido a malícia deles, respondeu-lhes: Por que me experimentais, hipócritas?
19 Romagât puli koaŋe siâ mem niŋbiâ ekbe.” dâep. Hain dâmbo mem waŋbiâ mem agatmâ hekat yeŋgim hin dâep,
19 Mostrai-me uma moeda de tributo. Trouxeram-lhe um denário.
20 “Puli ire ekŋet. Iregât otneŋe akto kot ire niŋaet?” dâep.
20 Ele perguntou: De quem é esta efígie e inscrição?
21 Hain dâmbo hin dâyi, “Damun nenŋe Roma luâk kotŋe Sisa yâkgât otneŋe.” dâyi. Hain dâmbiâ hin dâep, “Wan me wan Roma luâk humogât dâtâŋe amâ yâk waŋbei. Dâ wan me wan Anutugât dâtâŋe are amâ Anutu waŋbei.” dâep.
21 Responderam: De César. Então lhes disse Jesus: Dai, pois, a César o que é de César, e a Deus o que é de Deus.
22 Hain dâmbo nâŋgâmbiâ humo akto yân hepunmâ ariyi.
22 Ao ouvirem isto, admiraram-se e, deixando-o, foram-se.
23 Akto hilâm ainâk Sadukaio luâk are togoyi. Luâk arekŋe momoŋânba luâk bo agatbai dâmini. Yâkâ hainâk togom lau tu agaŋmâ hin dâyi,
23 No mesmo dia vieram alguns saduceus, que dizem não haver ressurreição, e o interrogaram, dizendo:
24 “Tiksa, Moseŋe ulikŋân hin dâm kulemgoep, “Luâk siâŋe âmbâle mendo nanaŋ bo miawakto mondo emiŋande kambut mem teuŋaet kâmot bo akbopgât membiap.” Moseŋe hain kulemgoep aregât hin makgiŋne.
24 Mestre, Moisés disse: Se alguém morrer sem deixar filhos, seu irmão casará com a viúva e dará sucessão ao falecido.
25 Emi teu nâmbulân lâuwâ nen hutnenŋân mali. Hain manmâ ulikŋân teuyeŋande âmbâle mem nanaŋ bâlâk manmâ moep.
25 Ora havia entre nós sete irmãos: o primeiro, depois de ter casado, morreu e, não havendo sucessão, deixou sua mulher a seu irmão;
26 Mondo emiŋande kambut are mem hainâk nanaŋ bâlâk manmâ mondo emiŋe siâŋe âmbâle kambut are miep. Hain akmâ mondo emi teu nâmbulân lâuwâ arekŋe âmbâle konok are mem nanaŋ bâlâk manmâ mom meteyi.
26 do mesmo modo também o segundo e o terceiro, até o sétimo.
27 Bâiŋe kambutyeŋe are hainâk moep.
27 Depois de todos eles morreu a mulher.
28 Akto luâk nâmbulân lâuwâ are hârogâk âmbâle konok areâk mem mom meteyi. Aregât sop bâiŋân agatmâ metembiâ âmâ âmbâle are niŋaet âmbenŋe akbiap?” dâm hiaŋgiyi.
28 Na ressurreição, pois, a qual dos sete pertencerá a mulher? porque todos foram casados com ela.
29 Hain dâmbiâ Yesuŋe hin makyeŋgiep, “Ye Anutuŋe makto kulemgoyi are akto Anutugât kârikŋeŋe bonâŋgâmai are nâŋgâm hilipkom hain dâm maktâi.
29 Respondeu-lhes Jesus: Errais, não sabendo as Escrituras, nem o poder de Deus.
30 Luâk me âmbâle momoŋânba agatmai yâk himbimân aŋelo mandâi hainare akmâ luâk âmbâle meak meak are hepunmâ yân manbai.
30 Pois na ressurreição nem os homens casam, nem as mulheres são dadas em casamento porém são como os anjos no céu.
31 Dâ momoŋânba agat agatgât keiŋe hin maktere nâŋgâŋet. Anutugât den aregât keiŋe makyeŋgire nâŋgâm heŋgemgoŋet.
31 E, quanto à ressurreição dos mortos, não lestes o que foi dito por Deus:
32 Anutuŋe hin magep, “Nâ Abraham akto Isaka akto Yakobo yâk yeŋgât damunyeŋe akman.” dâep aregât yâk âmâ momoŋe yâk yeŋgât Anutu bo. Golâ manmanŋe yâk yeŋgât Anutu akmap.” dâep.
32 Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaque, e o Deus de Jacó? Ora, ele não é Deus de mortos, mas de vivos.
33 Hain dâm Sadukaio gâtŋe makyeŋgimbo luâk âmbâle yânŋe ain kili arekŋe den are nâŋgâmbiâ umatŋe agep.
33 E as multidões, ouvindo isso, se maravilhavam da sua doutrina.
34 Akto Yesuŋe den magep are Sadukaio gâtŋande nâŋgâm den hâuŋe gain gain magaŋne dâm pâpkoyi aregât aŋun aŋgim hepuli, parisaioŋe aregât nâŋgâm âmâ Yesugâlân menduguyi.
34 Os fariseus, quando souberam, que ele fizera emudecer os saduceus, reuniram-se todos;
35 Mendugumbiâ hutyeŋân Mosegât den kârikŋe makmâ kepigi ain gâtŋe konok Yesu hiaŋberâm aikom hin dop koep,
35 e um deles, doutor da lei, para o experimentar, interrogou-o, dizendo:
36 “Tiksa, Anutuŋe den kârikŋe kalep ain gâtŋe wan soŋ lokowaen.” dâmbo
36 Mestre, qual é o grande mandamento na lei?
37 hin dâep, “Anutuŋe makto Moseŋe kulemgoep are bikŋe hin tatâp, “Gâŋe Humoge Anutu yâkgâlân biwi kambiamge me nâŋgâ nâŋgâge katmâ manben. Yâkgât âi akto den lau aregâlâk nâŋgâm kârikŋe akmâ hange konogâk manben.”
37 Respondeu-lhe Jesus: Amarás ao Senhor teu Deus de todo o teu coração, de toda a tua alma, e de todo o teu entendimento.
38 Den are soŋ lokombiâ huraguwiâp.
38 Este é o grande e primeiro mandamento.
39 Akto hamiŋân den ire lokombiâ huraguwiâp, “Gâ gugaet agakmat hainâk luâk siâ agaŋben.”
39 E o segundo, semelhante a este, é: Amarás ao teu próximo como a ti mesmo.
40 Anutugât den kârikŋe lâuwâ irekŋe amâ den kârikŋe are hârokgât keiŋe aktâp. Akto Anutugât Propete luâk den ire nâŋgâm aregât keiŋe kulemgoyi.” dâep.
40 Destes dois mandamentos dependem toda a lei e os profetas.
41 Hain dâm Parisaio luâk menduguyi aregât Yesuŋe aiyeŋgum hin dâep,
41 Ora, enquanto os fariseus estavam reunidos, interrogou-os Jesus, dizendo:
42 “Ye Anutuŋe huŋgun aŋdo gewiap aregât gain gain nâŋgâi? Yâk âmâ niŋaet nanŋe nâŋgâi?” dâmbo Parisaio luâk bikŋe arekŋe hin dâyi, “Dawidigât hakuŋe.” dâyi.
42 Que pensais vós do Cristo? De quem é filho? Responderam-lhe: De Davi.
43 Hain dâmbiâ hin dâep, “Bâin, Anutugât Heakŋande Dawidigât biwiŋe mem agato hin dâep,
43 Replicou-lhes ele: Como é então que Davi, no Espírito, lhe chama Senhor, dizendo:
44 Anutu Humoŋe nâŋgât Humone hin magaŋep, “Gâ enemnân togom bâtne bungen tatmenâ gasalupge keigaet amukŋân kâmot katere tâliyekbiat.”
44 Disse o Senhor ao meu Senhor: Assenta-te à minha direita, até que eu ponha os teus inimigos de baixo dos teus pés?
45 Aregât keiŋe hin. Dawidiŋe Anutuŋe huŋgun aŋdo gewiap are amâ nâŋgât Humone dâm konminep. Aregât gain gain yâk âmâ Dawidigât nanŋe dâmai?” dâep.
45 Se Davi, pois, lhe chama Senhor, como é ele seu filho?
46 Hain dâmbo luâk ain kili arekŋe Yesuŋe den magep are hâuŋe bo magaŋi. Hain akmâ are hamiŋângen den siâ me siâgât lâuwâŋe bo aikoyi.
46 E ninguém podia responder-lhe palavra; nem desde aquele dia jamais ousou alguém interrogá-lo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra