Apocalipse 6
TIM vs ARIB
1 Nâŋe egân âmâ Lama arekŋe kulem esenŋe are mem kindo egân. Tâk 7 are yeŋgât hutyeŋân gâtŋe yâkŋe tâk konok hâriep. Akto soŋgo humomo manmanŋe are yeŋgât ulik gulikyeŋe arekŋe den agep. Dâ hanŋe munŋe nâŋgân amâ himbim kundunduŋ dâmap dop hainâk yâkŋe, “Gam auŋ.” dâep.
1 E vi quando o Cordeiro abriu um dos sete selos, e ouvi um dos quatro seres viventes dizer numa voz como de trovão: Vem!
2 Akto nâ lâuwâŋe ekmâ hin egân. Bau luâk soko kau kau are kakŋân luâk hinare arekŋe tembe meakmâ tato egân. Bau luâk soko are kakŋân tato luâk kotdâ yeŋgât irimut bau dâtŋe imbeŋân siâ waŋbiâ kautŋân kauŋmâ bâin dâm kuk humo akyeŋgim gasalupŋe hârok watyekberâm agep.
2 Olhei, e eis um cavalo branco; e o que estava montado nele tinha um arco; e foi-lhe dada uma coroa, e saiu vencendo, e para vencer.
3 Arimbo âmâ Lama arekŋe tâk lâuwâŋe are hârembo ainâk soŋgo humomo manmanŋe areyeŋgâlân gâtŋe lâuwâŋe arekŋe hin dâmbo nâŋgân, “Gam auŋ.” dâep.
3 Quando ele abriu o segundo selo, ouvi o segundo ser vivente dizer: Vem!
4 Hain dâmbo ainâk bau luâk soko lâuwâŋe gilâm gilâm miawagep. Are miawakto luâk hinare siâŋe ain tato tâwât humo tâmbâ waŋbiâ miep. Waŋbiâ mendo Anutuŋe memeŋe agaŋdo, “Bâin. Luâk âmbâle hânân âlepŋe tatbiâ kambiamyeŋe huraguâkgât sop bo agâk.” dâm kuk agaŋgim aguŋetgât tâwât are mem ariep.
4 E saiu outro cavalo, um cavalo vermelho; e ao que estava montado nele foi dado que tirasse a paz da terra, de modo que os homens se matassem uns aos outros; e foi-lhe dada uma grande espada.
5 Hain arimbo âmâ lama arekŋe tâk âlâwuŋe hârembo soŋgo humo manmanŋe are yeŋgât âlâwuyeŋe arekŋe hin dâep, “Gam auŋ.” dâmbo nâŋgân. Hain dâmbo nâŋgâm hin egân. Bau luâk soko heleŋ miawakto luâk hinare siâŋe kakŋân tatmâ âmâ siâ siâ potat potatgât bâtŋân miep.
5 Quando abriu o terceiro selo, ouvi o terceiro ser vivente dizer: Vem! E olhei, e eis um cavalo preto; e o que estava montado nele tinha uma balança na mão.
6 Den lauŋe wan siâ hinare arekŋe soŋgo humomo manmanŋe imbât tali areyeŋgât hutyeŋânba arekŋe den hin magep, “Gâ umbâ bâlensiâ potatmenâ hâmbâi siâ siâ hâuŋe âgâwiâp. Akto sot ito itik matik âlâwu potatmenâ puli âgâwiâp. Dâ tu akto keluŋe amâ bo magaŋmenâ âmâ âlepŋeâk puli gegeŋeâk talâk.” dâep.
6 E ouvi como que uma voz no meio dos quatro seres viventes, que dizia: Um queniz de trigo por um denário, e três quenizes de cevada por um denário; e não danifiques o azeite e o vinho.
7 Akto lama arekŋe tâk imbâtŋe hâriep. Hârembo soŋgo humomo manmanŋe areyeŋgât imbâtyeŋe arekŋe hin magep, “Gam auŋ.” dâmbo nâŋgân.
7 Quando abriu o quarto selo, ouvi a voz do quarto ser vivente dizer: Vem!
8 Hain dâmbo ainâk bau luâk soko gimbaŋ miawakto luâk hinare siâŋe kakŋân talep aregât kotŋe amâ momogât dâp. Akto momogât dâp aregât hamiŋân amâ hememgât pat arekŋe watmâ togoep. Lâuwâ arekŋe amâ luâk âmbâle potat yekbela kâmot imbât akbai. Hain akto lâuwâ arekŋe amâ kâmot konok yeŋgumbela mombaigât kârikŋe tatyetkiep. Akto makbela mop humo miawakto bikŋe mombaigât akto kundat humo miawakto bikŋe mombaigât. Akto soŋgo metŋe miawakmâ bikŋe yeŋgumbiâ mombaigât kârikŋe tatyetkiep. Akto are miawakŋetgât ariyiat.
8 E olhei, e eis um cavalo amarelo, e o que estava montado nele chamava-se Morte; e o inferno seguia com ele; e foi-lhe dada autoridade sobre a quarta parte da terra, para matar com a espada, e com a fome, e com a peste, e com as feras da terra.
9 Arimbela Lama arekŋe tâk 5 are hâriep. Hârembo hin miawakto egân. Alata siâ miawakto aregât amukŋân luâk âmbâle golâ manmai are yeŋgât otneyeŋe golâ tatbiâ yegân. Yâk yeŋgât keiyeŋe amâ hin. Ulikŋân hânân maliân miti gasaŋande Anutugât den akto luâk âmbâle Yesugât kotŋe konmini are moŋet dâm yeŋgumbiâ moyi areyeŋgât otneyeŋe yegân.
9 Quando abriu o quinto selo, vi debaixo do altar as almas dos que tinham sido mortos por causa da palavra de Deus e por causa do testemunho que deram.
10 Akto otneyeŋe arekŋe Anutu hin dâm konmâ ulilaŋi, “O Humonenŋe, siâ siâ hârokgât damun nenŋe gâ âlepŋe agak meme âlepŋeâk hârok akmat aregât hin ulit giŋdenŋe nâŋgâ. Sop amuten makmenâ wan me wan hârok ârândâŋ akbiap? Akto sop amuten luâk âmbâle hânân mandâi arekŋe nengumbiâ moyion aregât hâuŋe humo gâŋe yeŋgimenâ umatŋân kinbiâ ârândâŋ akbiap?” dâyi.
10 E clamaram com grande voz, dizendo: Até quando, ó Soberano, santo e verdadeiro, não julgas e vingas o nosso sangue dos que habitam sobre a terra?.
11 Hain dâmbiâ siâŋe sâŋgum kau kau siâ konok konok yeŋgimbo membiâ hin makyeŋgiep, “Hâlik, ye getek tatmâ nâŋgâwei. Akto ye yeŋgumbiâ moyi hainâk galalupyeŋe hain yeŋgumbiâ mom metembiâ âmâ hâmbâi Anutuŋe oyaŋyekto ârândâŋ akto âlepŋe Anutuŋe gilâm yeŋaet hâuyeŋe membiap.” dâep.
11 E foram dadas a cada um deles compridas vestes brancas e foi-lhes dito que repousassem ainda por um pouco de tempo, até que se completasse o número de seus conservos, que haviam de ser mortos, como também eles o foram.
12 Akto lama arekŋe tâk 6, are hâriep. Hârembo hin miawakto egân. Hânân wâriŋ humo miep. Akto hilâmgât dewutâŋe arekŋe heleŋ agep. Akto hândâkgât dewutâŋe bim âgâm gilâm gilâm agep.
12 E vi quando abriu o sexto selo, e houve um grande terremoto; e o sol tornou-se negro como saco de cilício, e a lua toda tornou-se como sangue;
13 Akto himbimân diâ hârok hânân geyi. Lâwin esenŋe momoŋe yendo seruŋe waito bererek dâm gemap dop hainâk akmâ diâ hârok dowâk hânân geyi.
13 e as estrelas do céu caíram sobre a terra, como quando a figueira, sacudida por um vento forte, deixa cair os seus figos verdes.
14 Akto nen sâŋgum bigeimaen dop hainâk himbim biken ba biken bigei agep. Akto gimbâŋe hârok akto haru tânâmŋân gimbâŋe arekŋe gewâkyeŋe hepunmâ duwuŋ akmâ indâŋân purik âgâm geyi.
14 E o céu recolheu-se como um livro que se enrola; e todos os montes e ilhas foram removidos dos seus lugares.
15 Akto hângât luâk kembu akto kotdâ akto bugâ luâk akto luâk sikumdâ akto luâk kârikŋe akto luâk âmbâle hoŋ bawa akto yâk yeŋgât ambolupyeŋe are hârogâk hamep akmâ hân dâpŋângen akto kât dâpŋângen akto gimbâŋân gem heambukmâ mali.
15 E os reis da terra, e os grandes, e os chefes militares, e os ricos, e os poderosos, e todo escravo, e todo livre, se esconderam nas cavernas e nas rochas das montanhas;
16 Heambukmâ manmâ hin dâyi, “Wâuk, sop humo miawaktâp aregât nen hârok bo akberen. Haingât kât me gimbâŋe hârokŋe Lamagât kuk akto Anutu Humogât tat talân tatmap aregât enem dewunŋande kârikŋe nenekbopgât tigi nenekŋet.
16 e diziam aos montes e aos rochedos: Caí sobre nós, e escondei-nos da face daquele que está assentado sobre o trono, e da ira do Cordeiro;
17 Anutu akto Lamagât kuk bâleŋe miawaknengiwerâpgât sop miawaktâp aregât niŋande kinmâ âlepŋe akbiapgât.” hain dâyi.
17 porque é vindo o grande dia da ira deles; e quem poderá subsistir?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?