1 Då många har tagit sig för att sammanställa en skildring om de ting som fullgjorts bland oss,
2 så som de har överlämnats åt oss avdem som från begynnelsen blev Ordets ögonvittnen och undertjänare,
3 tycktes det gott även för mig som nära följt allt från början att noggrant i ordning skriva det för dig, bäste Teofilus,
4 för att du ska inse säkerheten i de ord om vilka du blivit undervisad.
5 Det fanns i Herodes dagar som kung i Judeen en präst vid namn Sakarias av Abias avdelning. Och han hade en hustru av Arons döttrar, och hennes namn var Elisabet.
6 Och båda var rättfärdiga inför Gud och vandrade i Herrens alla bud och rättsregler klanderfritt.
7 Och de hade inget barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var fortskridna i sina dagar.
8 Men det hände sig, under det att han gjorde prästtjänst i sin avdelnings ordning inför Gud,
9 att han enligt prästerskapets sed fick på sin lott att tända rökelse när han gick in i Herrens tempelbyggnad.
10 Och folkets hela mängd var bedjande utanför vid stunden för rökelsen.
11 Men då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på höger sida av rökelsealtaret.
12 Och Sakarias blev oroad när han såg detta och fruktan föll över honom.
13 Men ängeln sade till honom:
14 Och han ska bli en glädje för dig och jubel, och många ska glädja sig över hans födelse.
15 För han ska bli stor inför Herre[n].
16 Och många av Israels söner
17 Och han ska gå före inför honom
18 Och Sakarias sade till ängeln: ”Genom vad ska jag veta detta? För jag är en gammal man, och min hustru är fortskriden i sina dagar.”
19 Och ängeln svarade och sade till honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag har sänts för att tala till dig och evangelisera dig detta.
20 Och se: du ska vara tyst och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som ska uppfyllas i sin tid.”
21 Och folket var i förväntan på Sakarias och var förundrade över att han dröjde inne i tempelbyggnaden.
22 Men när han kom ut kunde han inte tala till dem, och de insåg att han hade sett en vision i tempelbyggnaden. Och han gjorde tecken åt dem och förblev stum.
23 Och det hände sig, när hans tjänstgöringsdagar var fyllda, att han gick bort till sitt hus.
24 Men efter dessa dagar koncipierade Elisabet hans hustru. Och hon dolde sig helt i fem månader och sade
25 att: ”Så har Herren gjort med mig, under dagar då han såg till att ta bort min nesa bland människor.”
26 Men i den sjätte månaden sändes ängeln Gabriel från Gud till en stad i Galileen vars namn var Nasaret,
27 till en jungfru trolovad med en man vars namn var Josef av Davids hus. Och jungfruns namn var Maria.
28 Och han kom in till henne och sade: ”Gläd dig, benådade! Herren är med dig.”
29 Men hon blev vid det ordet djupt oroad och funderade vad för något denna hälsning kunde vara.
30 Och ängeln sade till henne: ”Frukta inte, Maria. För du har funnit nåd hos Gud.
31 Och se: du ska koncipiera i magen och föda en son, och du ska kalla hans namn Jesus.
32 Denne ska bli stor, och den Högstes Son ska han kallas, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.
33 Och han ska regera över Jakobs hus till eonerna, och på hans rike ska det inte bli något slut.”
34 Men Maria sade till ängeln: ”Hur ska detta ske, då jag inte känner en man?”
35 Och ängeln svarade och sade till henne: ”Helig Ande ska komma över dig,
36 Och se: Elisabet din släkting har också hon koncipierat en son i sin ålderdom. Och detta är sjätte månaden för henne som kallas ofruktsam.
37 För från Gud blir ingen sak omöjlig.”
38 Och Maria sade: ”Se Herrens fasttjänarinna. Ske mig enligt ditt ord.” Och ängeln gick iväg från henne.
39 Och Maria stod upp i de dagarna och gick till bergsbygden med iver, till en stad i Juda,
40 och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 Och det hände sig, när Elisabet hörde Marias hälsning, att spädbarnet hoppade i hennes moderliv. Och Elisabet fylldes av helig Ande
42 och ropade högt med ett väldigt skri och sade:
43 Och varifrån händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
44 För se: när rösten med din hälsning kom till mina öron, hoppade spädbarnet i jubel i mitt moderliv.
45 Och salig hon som trodde, för det ska bli en fullkomning av det som talats till henne från Herren.”
46 Och Maria sade:
47 och min ande har jublat
48 För han har sett
49 För den Mäktige har gjort stora ting med mig,
50 Och hans barmhärtighet varar
51 Han har gjort välde med sin arm,
52 Han har tagit ner makthavare från troner
53 Hungrande har han fyllt med goda ting,
54 Han har tagit sig an sin gosse Israel
55 så som han har talat till våra fäder,
56 Och Maria blev kvar med henne omkring tre månader och återvände sedan till sitt hus.
57 Men för Elisabet var tiden fylld för att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 Och då hörde hennes kringboende och släktingar att Herren hade gjort sin barmhärtighet stor med henne och gladde sig med henne.
59 Och det hände sig på åttonde dagen att de kom för att omskära barnet, och de började kalla det vid hans fars namn Sakarias.
60 Och hans mor svarade och sade: ”Nej, utan han ska kallas Johannes.”
61 Och de sade till henne att: ”Det finns ingen från din släkt som kallas vid det namnet.”
62 Och de gjorde tecken till hans far, vad han skulle vilja att det kallas.
63 Och han bad om en liten tavla och skrev, sägande: ”Johannes är hans namn.” Och alla blev förundrade.
64 Och då öppnades genast hans mun och hans tunga, och han talade och välsignade Gud.
65 Och det kom fruktan över alla som bodde omkring dem, och i hela Judeens bergsbygd talades alla dessa saker igenom.
66 Och alla som hörde satte det i sitt hjärta och sade: ”Vad ska då detta barn bli?” För Herrens hand var med honom.
67 Och Sakarias hans far fylldes av helig Ande och profeterade och sade:
68 ”Välsignad är Herren Israels Gud!
69 Och han har rest ett frälsningens horn för oss
70 så som han har talat genom munnen
71 frälsning från våra fiender
72 för att göra barmhärtighet med våra fäder
73 den ed som han svor
74 utan fruktan, från fienders hand räddade,
75 i helgd och rättfärdighet
76 Och även du, barn,
77 för att ge kunskap om frälsning åt hans folk, med förlåtelse för deras synder
78 genom vår Guds barmhärtighets innerlighet.
79 för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga,
80 Och barnet växte och blev starkt i anden, och han var i ödemarkerna fram till dagen för hans framvisning inför Israel.