1 [Från:] Paulus, Guds tjänare (slav, livegen)
2 och ger hopp om evigt liv.
3 och när tiden (en särskild tid som börjar vid en specifik händelse) var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
4 [Till:] Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro.
5 Anledningen till att jag [Paulus] lämnade kvar dig [Titus] på Kreta var att du skulle slutföra det som ännu inte var ordnat, och att du skulle tillsätta äldste (gr. presbyterous) [för att leda församlingarna] i varje stad efter mina anvisningar.
6 En äldste (gr. presbyteros) ska vara
7 Församlingsledaren (gr. episkopos) ska som Guds förvaltare (en tjänare ansvarig för sin herres hus) vara fläckfri.
8 [han ska i stället:]
9 hålla fast vid lärans tillförlitliga ord,
10 Det finns nämligen många upproriska pratmakare och bedragare, särskilt bland de omskurna.
11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12 En av deras egna, en profet, har sagt:
13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda (hälsosamma) i tron
14 och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen.
15 För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena.
16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.