1 Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:
2 Predika ordet (gör budskapet allmänt känt),
3 För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra.
4 De kommer att vända sig bort från att höra sanningen, och i stället vända sig till myter (mänskligt påhittade historier).
5 [I kontrast till den andliga likgiltighet för Guds ords sanningar som beskrivits i vers 3-4 ger Paulus fyra uppmaningar:]
6 För själv är jag på väg att offras,
7 Jag har kämpat den goda (ärbara) kampen.
8 Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättfärdige domaren, ska ge mig på den dagen [då jag får möta honom], och inte bara mig utan alla som har älskat (och fortfarande älskar och längtar efter) hans uppenbarelse (återkomst). [\+xt Tit 2:12-13; Rom 8:28\+xt*]
9 Skynda dig (gör allt du kan för) att komma till mig snart.
10 Demas har övergett mig,
11 Lukas är den ende som är kvar hos mig.
12 Tychikus har jag sänt till Efesos.
13 När du [Timoteus] kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas [på vägen från Efesos till Rom]. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna. [Det blir snart vinter och Paulus behöver sin mantel för att inte frysa.]
14 Kopparsmeden Alexander [i Efesos] har gjort mig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärningar.
15 Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.
16 När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem.
17 Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.
18 Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet.
19 Hälsa till Prisca och [hennes man] Aquila
20 Erastus
21 Skynda dig hit [till Rom] före vintern.
22 Herren