1 En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David [för avslutningen av sukkot].
2 Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära,
3 Herrens (Jahvehs) röst var över vattnen;
4 Herrens (Jahvehs) röst var mäktig,
5 [Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.]
6 Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se \+xt 5 Mos 3:9\+xt*],
7 Herrens (Jahvehs) röst blixtrar som eldslågor.
8 Herrens (Jahvehs) röst får öknen att bäva,
9 Herrens (Jahvehs) röst får hindarna att kalva,
10 Herren (Jahveh) satt på sin tron när syndafloden kom,
11 Må Herren (Jahveh) ge styrka åt sitt folk,