1 Till (av) David.
2 Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
3 Herre (Jahveh), vad är en människa,
4 Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänglighet – hebr. hevel),
5 O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se \+xt Ps 18:10\+xt*],
6 Kasta ut blixtar och skingra dem,
7 Sträck ut dina händer från höjden,
8 vars munnar talar falskhet,
9 O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
10 som ger frälsning till kungarna,
11 Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
12 [Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
13 vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
14 vars oxar är välgödda.
15 Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är ett sådant folk!