1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se \+xt Upp 22:16\+xt* och inledningen till Psaltaren.]
2 De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
3 De omringade mig med ord av hat
4 Som tack för min kärlek är de mina fiender,
5 De har gett mig ont för gott,
6 Må du sätta en ond man över honom
7 När han döms, låt honom gå i fördömelse
8 Låt hans dagar bli få,
9 Låt hans barn bli faderlösa,
10 Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
11 Låt fordringsägarna ta allt som han haft
12 Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
13 Låt hans eftermäle bli avhugget (inte finnas),
14 Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahveh)
15 låt dem vara inför Herren (Jahveh) hela tiden (kontinuerligt)
16 Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
17 Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
18 Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
19 Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
20 Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahveh),
21 Men du, Herre (Jahveh), Herre (Adonai), handla med mig för ditt namns skull,
22 för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud]
23 Jag är borta som en skugga när den förlängs,
24 Mina knän vacklar på grund av fasta,
25 Jag har blivit ett hån för dem,
26 Hjälp mig, Herre (Jahveh), min Gud (Elohim),
27 för att de ska veta att detta är din hand,
28 Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
29 Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
30 Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) med min mun,
31 för han står vid den behövandes högra hand (sida)