1 Noomi, Ruts svärmoder, sa till henne: ”Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
2 Boaz är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. I kväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.
3 Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder].
4 Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att berätta vad du ska göra.”
5 Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.”
6 Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde allt som hennes svärmor hade instruerat henne.
7 När Boaz hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
8 Mitt i natten skakade (ryckte) han till [det var kanske kyligt] och rörde på sig. Då såg han en kvinna som låg vid hans fötter!
9 Han frågade: ”Vem är du?”
10 Då sa Boaz: ”Välsignad är du av Herren (Jahveh), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se \+xt Rut 1:8; 2:20\+xt*. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
11 Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boaz blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se \+xt Mark 10:45; Joh 13:4-5; Fil 2:5-8\+xt*.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boaz, Rut och deras framtida släkt, se \+xt Rut 2:1; 4:11\+xt*.]
12 Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns [ju] en annan återlösare som är närmare [släkt med din avlidne man och svärfar Elimelech] än jag.
13 Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för ”ligg här” väljs ordet ”var här”, samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jfr \+xt Rut 1:16; 4:13\+xt*.] I morgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahveh) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]”
14 Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boaz hade sagt till henne: ”Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen.” [Boaz är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
15 Han sa: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.”
16 När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras ”vem är du” finns i vers 6 där Rut kallar sig Boaz tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boaz framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne.
17 Hon sa också: ”Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sa: ’Gå inte tomhänt hem till din svärmor.’ ”
18 Noomi svarade: ”Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag.”