1 Samma dag gick Jesus ut från huset [Petrus hus i Kapernaum] och satte sig vid sjön.
2 En stor folkskara samlades omkring honom, så han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden.
3 Han talade till dem med många liknelser. Han sa:
4 När han sådde föll en del vid vägen,
5 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
6 Men när solen steg upp förbrändes de,
7 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
8 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
9 Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
10 Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?”
11 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets (himlarnas kungarikes) mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
12 För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
13 Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår.
14 De uppfyller Jesajas profetia:
15 För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt),
16 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
17 Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”
18 ”Hör nu [med öron som är öppna] på [vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
19 När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg (hodos) kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
20 Det som såddes på stenig mark(med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje.
21 Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22 Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se \+xt Matt 7:15-17\+xt*.]
23 Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
24 Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) [Guds konungavälde som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
25 Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde falskt vete [rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete] på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
26 När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig också det falska vetet.
27 Då kom husbondens (markägarens) tjänare till honom och sa: ’Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?’
28 Han svarade: ’En fiende har gjort detta.’ Så tjänarna sa till honom: ’Vill du att vi går och rensar bort ogräset.’
29 Han svarade: ’Nej, när ni samlar in ogräset så rycker ni upp vetet på samma gång.
30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada.’ ”
31 Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) är som ett senapsfrö som en man tar och sår i sin åker.
32 Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
33 Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].”
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse.
35 Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
36 Sedan lät han folket gå och gick in i huset [antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i Galileen].
37 Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24-30]:
38 Åkern
39 Ovännen som sådde det
40 På samma sätt som ogräset [som liknar det äkta vetet] samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut.
41 Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
42 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’rent fysiskt skaka av skräck’).
43 Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike [en anspelning på \+xt Dan 12:3\+xt*]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
44 [Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] ”Himmelriket (himlarnas kungarike) [som finns överallt där hans vilja sker] är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern.”
45 ”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor.
46 När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den.”
47 ”Himmelriket (himlarnas kungarike) [Guds kungavälde från ovan] kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
48 När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga.”
49 ”På samma sätt ska det vara vid tidsålderns (den här tidsepokens) slut. Änglarna ska gå fram och separera de onda från de rättfärdiga,
50 och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla’).”
51 ”Har ni förstått allt detta [alla dessa liknelser om himmelriket i kapitel 13]?” De svarade honom: ”Ja, Herre.”
52 Då sa han till dem: ”Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (himlarnas kungarike), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.”
53 När Jesus hade avslutat dessa liknelser [i kapitel 13], lämnade han platsen. [Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum.]
54 När han kom till sin egen hemstad [Nasaret, knappt tre mil från Kapernaum] undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sa: ”Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft?
55 Är inte detta hantverkarens son? [Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade med både trä och sten.] Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?
56 Hans systrar, är de inte alla [gifta och bor] här med oss? Varifrån har han fått allt detta?”
57 De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sa till dem: ”En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus).”
58 Han utförde inte många kraftgärningar (manifestationer av Guds kraft) där på grund av deras otro.