1 När Jesus hade hållit hela sitt tal [\+xt Luk 6:20-49\+xt*] till folket, gick han in i Kapernaum [där han bodde i Petrus hus].
2 En romersk officer (centurion) där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på denne tjänare.
3 När han fick höra om Jesus, sände han några av de judiska äldste [de judiska ledarna i Kapernaum] och bad honom komma och rädda tjänarens liv. [Här används prepositionen dia framför det grekiska ordet sozo som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder ”genom” förstärker att han önskar att hans tjänare blir ”genom-helad”, dvs. fullständigt helad på en gång.]
4 De kom till Jesus och vädjade gång på gång ivrigt till honom: ”Han är värd att du gör detta för honom,
5 för han älskar [uppriktigt – på ett osjälviskt, utgivande sätt] vårt folk och har även byggt synagogan åt oss.”
6 Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak.
7 Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk.
8 Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: ’Gå’, till en av dem så går han, eller till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör detta’, så gör han det.”
9 När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sa till folket som följde honom: ”Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro.”
10 När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.
11 Kort därefter (dagen efter) [helandet av officerens tjänare i Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom. [Nain var en mindre stad i Galileen, ca åtta kilometer söder om Nasaret, nära Samarien.]
12 Samtidigt som han närmade sig stadsporten bar man ut en man som hade dött. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.
13 När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sa: ”Gråt inte.”
14 Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sa: ”Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!”
15 Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor.
16 Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sa: ”En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk.”
17 Berättelsen om vad Jesus hade gjort (ryktet om honom) spred sig i hela Judeen och regionerna runtomkring.
18 Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i vers 1-17] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se \+xt Matt 11:2\+xt*] höra berättas av sina lärjungar.
19 Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?”
20 Männen sökte upp Jesus och sa: ”Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan.”
21 Just då (i samma stund) helade Jesus många från sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och krämpor (tillfälliga sjukdomar) och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka.
22 Så han svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [\+xt Jes 61:1\+xt*].
23 Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan).”
24 Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes:
25 Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
26 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
27 Det är om honom det står skrivet [\+xt Mal 3:1\+xt*]: ’Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.’
28 Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han.” [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
29 När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom [Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen] gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes [omvändelse-]dop.
30 Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].
31 [Jesus fortsätter:] ”Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?
32 De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
33 Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: ’Han är besatt.’
34 Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: ’Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).’
35 Men visheten [som både Johannes Döparen och Jesus har predikat och visat på] har fått rätt, det bekräftar alla hennes barn [Jesu och Johannes efterföljare].”
36 En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.]
37 I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I \+xt Mark 14:5\+xt* och \+xt Joh 12:5\+xt* där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]
38 Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam.
39 När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: ”Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare).”
40 Då sa Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”
41 [Jesus berättar nu en liknelse:] ”En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig 500 denarer [dagslöner], den andre 50 [dagslöner].
42 När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?”
43 Simon svarade: ”Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt.”
44 Sedan vände han sig mot kvinnan, och sa till Simon:
45 Du gav mig ingen välkomstkyss,
46 Du smorde inte mitt huvud med olja [vanlig enkel olivolja],
47 Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite.”
48 Sedan sa han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”
49 Men de som var runt bordet började säga till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50 Han sa till kvinnan: ”Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!”