1 En sabbat [någon gång då han verkade i Galileen, vissa manuskript har att det är den andra sabbaten efter påsken] tog Jesus vägen genom ett sädesfält. Hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt.
2 Men några av fariséerna sa: ”Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?”
3 Jesus svarade dem: ”Har ni inte läst [i \+xt 1 Sam 21:1-9\+xt*] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga.
4 Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.” [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
5 Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är herre över sabbaten.”
6 En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand.
7 De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för.
8 Men han visste vad de hade för tankar och sa till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se].” Då reste han sig och gick fram.
9 Sedan sa han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
10 Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sa sedan till mannen: ”Räck ut din hand.” Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd.
11 De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
12 Vid den tiden [någon gång då han verkade i Galileen] gick Jesus upp på ett berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud.
13 När det blev dag samlade han sina lärjungar (följare), och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar (sändebud, ambassadörer):
14 Simon, som han också gav namnet Petrus,
15 och Matteus,
16 och Judas, Jakobs son, [vars efternamn var Taddeus, se \+xt Matt 10:3\+xt*]
17 Jesus kom ner [från berget] tillsammans med dem [de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid Tyros och Sidon [i väst]
18 hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta,
19 och hela hopen försökte röra vid honom, för det utgick ständigt kraft från honom, och han helade alla.
20 [Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se \+xt Luk 6:18; Luk 7:1\+xt*.] Han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sa:
21 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som hungrar nu,
22 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] när människor hatar(föraktar, avskyr) er,
23 Gläd er på den dagen och dansa av glädje (en överväldigande glädje som gör att det inte går att sitta still),
24 [Motsatsen till välsignelse är ofta förbannelse, men här ser vi Jesu medlidande och kärlek när han uttrycker sin förtvivlan i fyra parallella verop.]
25 Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] som är mätta nu,
26 Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], när alla (kategorier av) människor talar väl om er,
27 ”Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
28 Välsigna (tala väl om) dem som förbannar [uttrycker avsky genom att nedkalla en dom över] er
29 [Jesus ger i vers 29-30 fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har ’fäkta eller fly’ gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även \+xt Rom 12:20-21\+xt*.]
30 Åt var och en som ber dig – ge!
31 ”Det ni vill att andra ska göra för er,
32 Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er,
33 Anta att ni [bara] gör gott mot dem som gör gott mot er,
34 Anta att ni [bara] ger lån [med ränta] till dem som ni räknar med att få tillbaka från,
35 Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
36 Var barmhärtiga (medkännande, medlidande),
37 [Nu följer fyra uppmaningar i två par:]
38 Ge [gör det till en vana att vara generös],
39 Han berättade också en liknelse för dem:
40 En lärjunge är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. [Så var noga med vem du följer.]
41 [På tal om blindhet:]
42 Hur kan du säga till din broder:
43 [Jesus bygger vidare från förra liknelsen med bjälken (som kommer från ett träd), se vers 41-42, med ännu en liknelse:]
44 Ett träd känns igen på sin frukt,
45 En god människa bär fram det som är gott
46 Varför kallar ni mig för ’Herre, herre’ utan att göra det jag säger? [Upprepningen av herre, indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.]
47 Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:
48 Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt
49 Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],