1 Sedan återvände Jesus, uppfylld (och ledd) av den helige Ande, från [floden] Jordan och fördes av Anden omkring i öknen (ödemarken)
2 under 40 dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se \+xt 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8\+xt*], och när de [de 40 fastedagarna] var över blev han hungrig.
3 Då sa djävulen till honom: ”Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat).” [Om stenar kunde bli Abrahams barn (\+xt Luk 3:8\+xt*) eller ge israeliterna vatten i öknen (\+xt 2 Mos 17:1-7\+xt*), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. När den förste Adam prövades handlade det också om att äta (\+xt 1 Mos 3:1-7\+xt*). Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även \+xt Luk 23:35-39\+xt*. I \+xt Matt 4:3\+xt* är stenar och bröd i plural.]
4 Men Jesus svarade:
5 Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se \+xt Matt 4:8\+xt*] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.]
6 Och djävulen sa till honom: ”Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
7 Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt.” [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
8 Då sa Jesus till honom:
9 Han [Djävulen] förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sa till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
10 det står ju skrivet [\+xt Ps 91:11-12\+xt*]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.
11 och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten.”
12 Jesus svarade och sa till honom:
13 När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom [temporärt] till en annan mer läglig tid.
14 Jesus återvände i Andens kraft till Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.
15 Han undervisade i deras [det judiska folkets] synagogor och blev prisad av alla.
16 Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. [Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum.] På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra.
17 och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, \+xt Jes 61:1-2\+xt*] där det står skrivet:
18 ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig
19 Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett nådens år [jubelår] från Herren.” [Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se \+xt 3 Mos 25:8-17\+xt*.]
20 Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för Skrifterna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).
21 Då började han tala och sa till dem: ”I dag [\+xt 2 Kor 6:2\+xt*] har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför era öron [medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt].”
22 Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas ”orden om nåd”, vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19.] De sa [också] gång på gång: ”Är inte detta Josefs son?”
23 Då sa han till dem: ”Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: ’Läkare bota dig själv,’ och säga: ’Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galileen där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!’ ”
24 Sedan sa [tillade] han: ”Sannerligen (Amen), säger jag er, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisha betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]
25 [Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se \+xt 1 Kung 17:8-24\+xt*:]
26 Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] Sarefat i [vid Medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.
27 [Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se \+xt 2 Kung 5:1-14\+xt*:]
28 När de i synagogan hörde detta [berättelserna om att Gud också sökte hedningarna] fylldes de alla av ilska.
29 [Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,
30 men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
31 Han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen.
32 De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). [Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.]
33 I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demonisk ande, och han skrek högt:
34 ”Sluta (låt oss vara)! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige.”
35 Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
36 Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”
37 Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
38 Jesus stod upp [lämnade stolen där han suttit och undervisat] och gick in i Simons [Petrus] hus. Simons svärmor låg i hög feber (febertoppar), och de bad honom om hjälp för hennes skull.
39 Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem [började servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].
40 Vid solnedgången [när sabbaten var över] kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.
41 Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är [den Smorde – gr. Christos] Guds Son.” Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att tala, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
42 Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började söka efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
43 Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.”
44 Han fortsatte att predika i synagogorna i de judiska områdena [i Galileen].