1 Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade ner sina gåvor i tempelkistan [i kvinnornas del av templet, där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål].
2 Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. [Det judiska kopparmyntet ”lepta” var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Två ”lepta” motsvarade en ”quadrans” som var den lägsta myntvalören i den västra delen av Romarriket.]
3 Då sa han: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.
4 De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på.”
5 Några [av lärjungarna, se \+xt Matt 24:1\+xt*] samtalade om hur templet var utsmyckat med storslagna stenblock och tempelgåvor. [Under hela lärjungarnas livstid hade man byggt och expanderat templet, se \+xt Joh 2:20\+xt*. Herodes den stores utbyggnad var magnifik och många hade gett gåvor som ornament, utsmyckningar, guld- och bronsdörrar osv.]
6 ”Det ska komma dagar då allt detta som ni ser och begrundar här ska rivas ner, ingen sten ska vara kvar på sin plats.” [Jesus förutsäger templets förstörelse 70 e.Kr.]
7 Då frågade de [Petrus, Jakob, Johannes och Andreas, se \+xt Mark 13:3\+xt*] honom:
8 Han svarade: ”Var ständigt på vakt (var försiktiga)
9 [Krig och politisk oro:]
10 Sedan sa han till dem:
11 [Tecken i naturen:]
12 [Förföljelse:]
13 Detta blir ett tillfälle för er att vittna.
14 Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal.
15 Jag ska ge er många visa ord (förmågan att tala vist) så att ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot.
16 Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er ska man döda.
17 Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver ’alla sorter och olika typer’.]
18 Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat.
19 Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar).”
20 ”När ni ser Jerusalem omringas av arméer (som slår läger), då vet ni att dess ödeläggelse är nära.
21 Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.
22 Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
23 Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska komma över detta folk.
24 De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar (icke-judar) tills hedningarnas tider är fullbordade.”
25 ”Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna. På jorden ska hednafolken gripas av ångest (förtvivlan, hopplöshet, vara helt styrda av rädsla), och stå rådlösa (förvirrade) inför havets och vågornas rytande.
26 Människor ska tappa andan av skräck (oro) över vad som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas [\+xt Jes 34:4\+xt*].
27 Sedan ska man få se Människosonen komma i ett moln [\+xt Dan 7:13\+xt*], med stor makt och härlighet.
28 När detta börjar hända, räta på er och lyft upp era huvuden [från er nedböjda förtryckta position], för er befrielse (återlösning) är nära.”
29 Jesus berättade sedan en liknelse för dem [lärjungarna]: ”Titta på fikonträdet och alla andra träd.
30 När bladen börjar knoppas, så ser ni det och förstår att nu är sommaren nära.
31 På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25-26.]
32 Sannerligen (Amen), säger jag er: Denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker.
33 Himmel och jord ska gå under, men mina ord ska aldrig förgås (byta skepnad, förändras).”
34 ”Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av:
35 för som en snara ska den komma över alla som bor på jorden.
36 Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen.”
37 På dagarna undervisade Jesus i tempelområdet, men på kvällarna gick han till det berg som kallas Olivberget och stannade där över natten.
38 Tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.