1 En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade de glada nyheterna (evangeliet), kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste
2 och frågade honom: ”Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?”
3 Jesus svarade dem: ”Jag har också en fråga till er. Säg mig:
4 Var Johannes dop från himlen eller från människor?”
5 De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sa: ”Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
6 Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet.”
7 Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.
8 Då sa Jesus till dem: ”Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta.”
9 Sedan började han berätta denna liknelse för folket:
10 När den rätta tiden var inne [för skörd] sände (gr. apostello) han en tjänare [med auktoritet för ett uppdrag] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se \+xt 3 Mos 19:23-25\+xt*. Vinodlarna som arrenderade marken förväntades skicka en viss del av skörden till ägaren som hyra.] Men vinodlarna misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.]
11 Då skickade (gr. pempo) han en annan tjänare till dem. Även denne slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt.
12 Sedan skickade (gr. pempo) han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 Då sa vingårdens herre: ’Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min son – min älskade. [Samma fras som Fadern använder om Sonen, se \+xt Matt 3:17\+xt*]. Honom ska de väl ha respekt för.’
14 Men när vinodlarna fick se honom diskuterade de med varandra (vägde argument för och emot) och sa: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så blir arvet vårt.’
15 Så de körde ut honom från vingården och dödade honom.”
16 Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra.”
17 Men han såg på dem och frågade:
18 Den som faller på den stenen blir krossad,
19 De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
20 De [skriftlärda och översteprästerna, se vers 19] vaktade på Jesus [för att hitta ett tillfälle att snärja honom]. De skickade ut spioner [från två grupperingar, fariséer och herodianer, se \+xt Mark 12:13\+xt*]. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något ord från honom, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. [Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.]
21 De frågade honom: ”Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?”
23 Men han genomskådade deras list och sa till dem:
24 ”Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?”
25 Då sa han till dem: ”Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud.”
26 De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.
27 Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se \+xt Apg 23:8\+xt*.]
28 De sa:
29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös.
30 Den andre [yngre brodern]
31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog utan att få några barn.
32 Till sist dog också kvinnan.
33 Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne.”
34 Jesus svarade dem:
35 Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se \+xt Luk 11:2\+xt*] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.
36 De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se \+xt 1 Mos 2:18-25\+xt*.]
37 Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken [\+xt 2 Mos 3:6\+xt*]. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sa detta].
38 Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla.”
39 Då svarade några av de skriftlärda: ”Lärare, bra talat.”
40 Efter detta vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
41 Jesus frågade dem: ”Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son?
42 David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren (psalmernas bok):
43 tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’
44 David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?”
45 Medan allt folket lyssnade sa han till sina lärjungar:
46 ”Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda. [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget och sitta på de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen, dessa platser var reserverade för lärare] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords].
47 De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom.”