1 Jesus sa till sina lärjungar: ”Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer.
2 Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små.
3 Var ständigt på er vakt!
4 Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig,’ så ska du förlåta honom.” [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i \+xt Matt 18:15-34\+xt*.]
5 Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro!”
6 Men Herren sa: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd (sykomor – gr. sukaminos): Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er.”
7 ”Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: ’Kom på en gång och sätt dig vid matbordet’?
8 Säger han inte i stället: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.’
9 Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?
10 På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda [förlåtit varandra, se vers 4], då ska ni säga: ’Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.’ ”
11 På färden mot Jerusalem gick Jesus över [eller vandrade längs med] gränsen mellan Samarien och Galileen.
12 När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
13 och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!” [De spetälska följde budet i \+xt 3 Mos 13:46\+xt* och bodde utanför byn.]
14 När han såg dem sa han: ”Gå [på en gång] och visa er för prästerna.” [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se \+xt 3 Mos 13:2-3\+xt*.]
15 När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt
16 och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].
17 Jesus frågade honom: ”Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio?
18 [Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?”
19 Sedan sa han till mannen som blivit ren: ”Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig.” [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
20 En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för observeras (gr. parateresis) används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymtom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.]
21 Ingen kommer att kunna säga:
22 Sedan sa Jesus till lärjungarna: ”Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.]
23 Man kommer att säga till er:
24 För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag.
25 Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte (denna generation).
26 I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]:
27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla.
28 Då ska det också vara som på Lots dagar. Folk åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.
29 Den dagen då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30 På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
31 Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
32 Kom ihåg Lots hustru. [I \+xt 1 Mos 19:26\+xt* berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.]
33 Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
34 Jag säger er:
35 Två ska mala tillsammans.
36 Två ska vara på fältet.
37 Då frågade de honom: ”Var, Herre?”