1 Jesus sa också till lärjungarna:
2 kallade han till sig förvaltaren och sa:
3 Då tänkte förvaltaren: ’Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
4 Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.’
5 Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’
6 Han svarade: ’Hundra bat-mått olivolja.’ [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1 000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.]
7 Sedan frågade han nästa: ’Hur mycket är du skyldig?’
8 Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera).”
9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde.
10 Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått]
11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
12 Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
13 Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
14 Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i \+xt Luk 15:2\+xt* där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant ”att lyfta näsan åt någon”. De sa ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
15 Jesus sa till dem: ”Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud.”
16 ”Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
17 Men det är lättare för himmel och jord att förgå, än att ens det minsta lilla streck [gr. keraia, som särskiljer de hebreiska bokstäverna] i undervisningen (gr. nomos) faller bort (förlorar sin betydelse).
18 Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.”
19 ”Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne [dyrbara kläder, en översteprästs klädnad]. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra).
20 Men en tiggare som hette Lasarus låg vid hans port, hans kropp var full av sår,
21 och han längtade efter att få äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Till och med vildhundar kom och slickade hans sår.
22 Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida.
23 I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. [Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är de dödas plats i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen, se \+xt Ps 16:10; Dan 12:2; Apg 2:27, 31; Upp 20:13\+xt*.]
24 Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!’
25 Men Abraham svarade: ’Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.
26 Dessutom är det en stor klyfta mellan oss och er, för att det inte ska vara möjligt för någon som vill, att ta sig över härifrån till er eller därifrån hit.’ [Enligt myten kunde man korsa mellan paradiset och Hades via en båt, men det går inte, säger Jesus.]
27 Den rike mannen sa: ’Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.’
29 Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna, de kan lyssna till [och lyda] dem.’
30 Men han sa: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.’
31 Abraham sa till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”