1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, iakttog de honom noga.
2 Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna. Det är en sekundär sjukdom, primärt led han av hjärtsvikt.]
3 Jesus frågade de laglärda och fariséerna: ”Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?”
4 Men de var helt tysta. Han tog tag i mannen, helade honom [hans hjärta] och lät honom gå.
5 Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?”
6 Det kunde de inte svara på heller.
7 När han märkte hur gästerna valde ut de bästa platserna [närmast värden], berättade han en liknelse:
8 ”När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
9 Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: ’Ge honom din plats!’ Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen.
10 Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: ’Min vän, sätt dig högre upp!’ Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
11 Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
12 Han sa också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: ”När du bjuder på lunch [ordagrant ’dagens första måltid’, frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning.
13 Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda.
14 Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”
15 När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se vers 14] sa han till Jesus: ”Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike.” [\+xt Jes 25:6; Matt 5:6\+xt*]
16 Han [Jesus] sa då till honom: ”En man (en viss person) ordnade en stor festmåltid och bjöd många [gäster].
17 När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: ’Kom, nu är allt färdigt!’ [Detta var den andra inbjudan, se \+xt Matt 22:2-3\+xt*.]
18 Men en efter en började de alla ursäkta sig.
19 En annan sa: ’Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.’ [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
20 En annan sa: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ [Hustrun hade nog glatt sig åt att få gå på festen, och det fanns plats för fler.]
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sa till sin tjänare: ’Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.’
22 Sedan sa tjänaren: ’Herre, vad du befallde är utfört, men det finns fortfarande plats.’
23 Då sa herren till tjänaren: ’Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
24 För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.’ ”
25 Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sa till dem:
26 ”Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
29 Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom
30 och säga: ’Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.’
31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
32 Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.
33 Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
34 Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen?
35 Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.