1 Vid samma tid kom några och berättade för Jesus [den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 Jesus svarade: ”Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så?
3 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.
4 Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem?
5 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under på samma sätt.”
6 Jesus berättade denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom för att se om det fanns någon frukt på det, men hittade ingen. [Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel, och ägaren är Gud.]
7 Då sa han [ägaren] till trädgårdsmästaren: ’Lyssna nu, i tre års tid [från den ålder, omkring fem år efter att det var planterat, då det var normalt att förvänta sig att trädet skulle börja ge en skörd] har jag kommit och letat efter frukt på detta fikonträd, utan att hitta någon. Hugg bort det (ordagrant ’hugg ut det’)! Varför ska det ta upp plats (suga ut jorden, ta solljus från andra träd)?’
8 Trädgårdsmästaren svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla.
9 Kanske bär det frukt nästa år, men om inte, kan du hugga bort det.’ ”
10 Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat [en lördag, den judiska vilodagen].
11 Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: ”ihopböjd”; hon hade en krökt rygg (ibland kallad puckelrygg) och gick framåtböjd, den medicinska termen är hyperkyfos] och kunde inte räta på sig.
12 När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sa: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom”,
13 och han lade sina händer på henne, och på en gång rätade hon på sig och prisade (tackade) Gud!
14 Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sa till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: ”Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten.”
15 Då svarade Herren synagogföreståndaren: ”Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och ger den vatten, även på sabbaten?
16 Skulle inte den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan [som ordagrant betyder motståndaren] har hållit bunden i arton långa år, bli befriad från sin boja (kedja) på sabbaten?” [I arton år hade kvinnan gått till synagogan, även på andra dagar än sabbaten, men inte blivit helad.]
17 Och när han sa detta (dessa saker) skämdes alla som var emot honom (alla hans motståndare), och allt folket (hela skaran) jublade över allt det underbara [i plural] som skedde genom honom [under hans auktoritet].
18 Sedan sa Jesus: ”Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?”
19 ”Det liknar ett senapsfrö som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.” [Här är en överdrift, senapsplantan blir 2-3 dm hög då det är dags för skörd. Dock finns exempel på senapsbuskar som efter några år blivit 2-3 meter höga runt Galileiska sjön och fåglar kan bygga bon i grenverket.]
20 Igen sa han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med?
21 Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].”
22 Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i \+xt Luk 9:51\+xt* börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i \+xt Luk 17:11\+xt* går han direkt mot målet.]
23 Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?”
24 ”Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se \+xt Joh 10:7; 14:6\+xt*.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det.
25 När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: ’Herre, öppna för oss!’ Han kommer att svara er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’ [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.]
26 Då ska ni säga: ’Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i \+xt Matt 26:29\+xt*], och du har undervisat på våra huvudgator.’
27 Men han ska svara: ’Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.’
28 Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
29 Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike.
30 De som [nu] är de sista ska [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.”
31 Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sa till honom: ”Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig.”
32 Men han svarade: ”Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här).
33 Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.”
34 ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
35 Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [\+xt Ps 118:26\+xt*]