Juízes 11
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Och Jefta (hebr. Jiftach), gileaditen, var en mäktig stridsman, men han var son till en prostituerad och Gilead födde Jefta.
1 Jefté, o galaadita, era. um valente guerreiro, filho de Galaad e duma meretriz.
2 Och Gileads hustru födde till honom söner och när hans hustrus söner växte upp drev de ut Jefta och sa till honom: ”Du ska inte ärva vår fars hus för du är son till en annan kvinna.” [Jeftas mor kan ha varit en israelit, men mer troligt en kanaané, kanske en tempelprostituerad. När Jeftas far dör och det är dags att dela arvet, driver hans halvbröder bort honom eftersom de inte vill dela arvet med honom.]
2 A mulher de Galaad deu-lhe filhos, e estes, tendo crescido, expulsaram Jefté, dizendo: Tu não herdarás nada na casa de nosso pai, porque és um bastardo.
3 Och Jefta flydde från sina bröder och bodde i Tovs land [stad/region nordost om Gilead] och där samlades diverse löst folk till Jefta och de drog ut med honom.
3 Jefté afastou-se de seus irmãos e fixou-se na terra de Tob. Alguns homens miseráveis reuniram-se a ele e tomaram parte em suas incursões.
4 Och det skedde efter en tid att Ammons söner gick i strid mot Israel.
4 Algum tempo depois, os amonitas entraram em luta contra Israel.
5 Och det blev så att när Ammons söner stred mot Israel gick Gileads äldste och hämtade Jefta från Tovs land.
5 Os habitantes de Galaad, vendo-se assim atacados, foram em busca de Jefté na terra de Tob
6 Och de sa till Jefta: ”Kom och bli vår härförare (hebr. qatsin) så att vi kan strida mot Ammons söner.”
6 e disseram-lhe: Vem: serás o nosso chefe, e combateremos os amonitas.
7 Och Jefta sa till Gileads äldste: ”Var det inte ni som hatade mig och drev ut mig från min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, när ni är i knipa?”
7 Jefté, porém, respondeu: Vós, que sois meus inimigos, tendo-me expulsado da casa de meu pai, por que vindes a mim agora que estais em aperto?
8 Och Gileads äldste sa till Jefta: ”Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare.”
8 Os anciãos de Galaad disseram-lhe: Foi {precisamente} por isso que viemos agora ter contigo, para que venhas conosco e combatas contra os filhos de Amon, e sejas o nosso chefe, o chefe de todo o povo de Galaad.
9 Och Jefta sa till Gileads äldste: ”Om ni för mig tillbaka hem för att strida med Ammons söner och Herren (Jahveh) ger mig dem inför mitt ansikte ska jag bli ert huvud (ledare – hebr. rosh).”
9 Jefté disse-lhes: Se vós me conduzirdes para lutar contra os amonitas, e o Senhor mos entregar nas mãos, serei o vosso chefe.
10 Och Gileads äldste sa till Jefta: ”Herren (Jahveh) är (ska vara) vittne mellan oss, om inte vi ska göra i enlighet med dina ord.”
10 Os anciãos responderam-lhe: O Senhor seja testemunha entre nós de que faremos tudo o que disseste!
11 Och Jefta gick med Gileads äldste och folket gjorde honom till huvud (hebr. rosh) och härförare (hebr. qatsin) över dem. Och Jefta talade alla sina ord [upprepade orden från vers 9] inför Herrens (Jahvehs) ansikte i Mitspah.
11 E Jefté partiu com os anciãos de Galaad. O povo proclamou-o seu chefe e general, e Jefté repetiu diante do Senhor, em Masfa, tudo o que acabara de dizer.
12 Och Jefta sände budbärare till Ammons söners kung och sa: ”Vad har du med mig att göra? [Vad gör du i Israels land?] Varför har du kommit för att strida mot mitt land [området kring Gilead öster om Jordanfloden]?” [Jefta försöker lösa konflikten på diplomatisk väg och förhandlingar först. Striderna är redan igång, se vers 4, så frågan kan också handla om att vinna tid och ge moraliska argument för att strida.]
12 Jefté enviou mensageiros ao rei dos amonitas para lhe dizer: Que tens tu contra mim para que me venhas combater em minha terra?
13 Och Ammons söners kung sa till Jeftas budbärare: ”Eftersom Israel tog mitt land när ni kom upp från Egypten, från Arnon ända till Jabbok och till Jordan, återlämna det [landet och städerna] nu fredligt (i shalom).”
13 O rei respondeu-lhes: Israel, vindo do Egito, tomou a minha terra desde o Arnon até Jaboc e até o Jordão. Devolve-mo agora, pois, pacificamente.
14 Och Jefta sände åter budbärare till Ammons söners kung
14 Jefté mandou nova embaixada ao rei dos amonitas,
15 och han sa till honom:
15 dizendo-lhe: Assim fala Jefté: Israel não se apoderou nem do território de Moab, nem da terra dos filhos de Amon.
16 Men när de kom ut från Egypten vandrade Israel genom öknen till Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] och kom till Kadesh,
16 Quando saiu do Egito, Israel marchou pelo deserto até o mar Vermelho, e chegou a Cades.
17 och Israel sände budbärare till Edom och sa: ’Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,’ [\+xt 4 Mos 20:14-17\+xt*] men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moabs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
17 Mandou então mensageiros ao rei de Edom, pedindo-lhe a permissão de passar pela sua terra; mas o rei de Edom não o consentiu. Fez o mesmo pedido ao rei de Moab, que tampouco lhe deu passagem. Israel deteve-se, pois, em Cades.
18 Och de vandrade genom öknen och gick runt (tog en omväg runt) Edoms land och Moabs land och kom till östra sidan om Moab och de slog läger på den andra sidan om Arnon. Men de kom inte innanför Moabs gränser för Arnon var Moabs gräns. [Floden Aronen rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del.]
18 Retomou em seguida sua marcha pelo deserto, e contornou as terras de Edom e de Moab; chegando à parte oriental da terra de Moab, acampou na outra banda do Arnon, sem contudo penetrar na terra de Moab, cuja fronteira é o Arnon.
19 Och Israel sände budbärare till Sichon, amoréernas kung, Cheshbons kung och Israel sa till honom: ’Låt oss passera, vi ber dig, genom ditt land till min plats.’
19 Dali, Israel mandou ainda mensageiros a Seon, rei dos amorreus, em Hesebon pedindo-lhe que os deixasse passar pela sua terra, para que chegassem à deles.
20 Men Sichon litade inte på Israel till att passera hans gränser och Sichon samlade ihop hela sitt folk och slog läger i Jatsa och de stred mot Israel.
20 Seon, porém, não teve bastante confiança em Israel para deixá-lo atravessar o seu território; antes, ajuntando todas as suas tropas, acampou em Jasa, e atacou Israel.
21 Och Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), gav Sichon och hela hans folk i Israels hand och de slog dem. Så besatte Israel hela amoréernas land, landets invånare.
21 O Senhor, Deus de Israel, entregou-o com todo o seu povo nas mãos de Israel, que o derrotou, e conquistou todas as terras dos amorreus que habitavam naquela região;
22 Och de besatte alla amoréernas gränser från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.
22 tomou toda a terra dos amorreus, desde o Arnon até Jaboc, e desde o deserto até o Jordão.
23 Och nu har Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), fördrivit amoréerna framför sitt folk Israel, skulle du då besätta det?
23 Agora que o Senhor, Deus de Israel, expulsou os amorreus diante de seu povo de Israel, tu pretendes possuir a sua terra?
24 Ska du nu ta i besittning det som Kemosh, din gud, har gett dig att besätta? Vemhelst Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har förflyttat framför oss, dem ska vi besätta.
24 Porventura não tens a posse do que te deu a conquistar o teu deus Camos? E nós, por que não possuiríamos tudo aquilo que o Senhor, nosso Deus, expulsou diante de nós?
25 Och är du nu bättre än Balak, Tsippors son, Moabs kung? Tvistade han någon gång med Israel eller stred han mot dem?
25 Serias tu melhor do que Balac, filho de Sefor, rei de Moab? Porventura disputou ele com os israelitas, ou combateu contra eles?
26 Medan Israel bodde i Cheshbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden?
26 Eis já trezentos anos que Israel habita em Hesebon e em suas aldeias, em Aroer e em suas aldeias, e em todas as cidades banhadas pelo Arnon. Por que não lhe tiraste estas terras durante todo esse tempo?
27 Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Må Herren (Jahveh), Domaren, döma idag mellan Israels söner och Ammons söner.”
27 Não sou eu, pois, que te faço dano, mas és tu mesmo que te prejudicas, declarando-me guerra. Que o Senhor, o Juiz, se pronuncie hoje entre os israelitas e os amonitas!
28 Men Ammons söners kung lyssnade inte till orden som Jefta sände till honom [via budbärarna].
28 Mas o rei dos amonitas não quis ouvir nada do que Jefté lhe mandara dizer.
29 Då kom Herrens (Jahvehs) Ande över Jefta och han gick över Gilead och Manasse och passerade över Gileads Mitspeh och från Gileads Mitspeh över till Ammons söner.
29 O Espírito do Senhor desceu sobre Jefté, e ele, atravessando Galaad e Manassés, passou dali até Masfa de Galaad, de onde marchou contra os amonitas.
30 Och Jefta svor en ed till Herren (Jahveh) och sa: ”Om du verkligen ger Ammons söner i min hand,
30 Jetfé fez ao Senhor este voto:
31 då ska det ske att vadhelst som kommer genom dörren till mitt hus för att möta mig när jag återvänder i shalom (frid, fred) från Ammons söner, det ska vara Herrens (Jahvehs) och jag ska offra det som brännoffer.”
31 Se me entregardes nas mãos os amonitas, aquele que sair das portas de minha casa ao meu encontro, quando eu voltar vitorioso dos filhos de Amon, será consagrado ao Senhor, e eu o oferecerei em holocausto.
32 Och Jefta gick över till Ammons söner för att strida mot dem och Herren (Jahveh) gav dem i hans hand.
32 Jefté marchou contra os amonitas, e o Senhor lhos entregou.
33 Och han slog dem från Aroer till dess man kommer till Minnit, 20 städer, och till Avel-Keramim, med en mycket stor slakt. Så blev Ammons söner besegrade inför Israels söner.
33 Ele os derrotou desde Aroer até as proximidades de Menit, e até Abel-Queramim, tomando-lhes vinte aldeias. E os amonitas, com este terrível golpe, foram humilhados perante Israel.
34 Och Jefta kom till Mitspah till sitt hus och se, hans dotter kom ut och mötte honom med tamburiner och med dans och hon var hans enda barn, förutom henne hade han ingen son och ingen dotter.
34 Ora, voltando Jefté para a sua casa em Masfa, eis que sua filha saiu-lhe ao encontro com tamborins e danças. Era a sua única filha, porque, afora ela, não tinha filho nem filha.
35 Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sa: ”Ack (åh nej), min dotter! Du gör mig helt förkrossad (du har fört mig ner på djupaste botten, helt på knä – hebr. kara kara) och dragit olycka över mig (har gjort mig drabbad). Jag öppnade min mun till Herren (Jahveh) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt).” [\+xt 4 Mos 30:3\+xt*]
35 Quando a viu, rasgou as suas vestes: Ah, minha filha, exclamou ele, tu me acabrunhas de dor, e estás no número daqueles que causam a minha infelicidade! Fiz ao Senhor um voto que não posso revogar.
36 Och hon sa till honom: ”Min far, du har öppnat din mun till Herren (Jahveh), gör med mig efter det som har kommit ut ur din mun, eftersom Herren (Jahveh) har tagit hämnd åt dig på dina fiender Ammons söner.”
36 Meu pai, disse ela, se fizeste um voto ao Senhor, trata-me segundo o que prometeste, agora que o Senhor te vingou de teus inimigos, os amonitas.
37 Och hon sa till sin far: ”Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam i två månader så att jag kan lämna och gå ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner.”
37 E ajuntou: Concede-me somente isto: Deixa-me que vá sobre as colinas durante dois meses, para chorar a minha virgindade com as minhas amigas.
38 Och han sa: ”Gå.” Och han sände iväg henne i två månader och hon lämnade, hon och hennes vänner, och begrät sin oskuld på bergen.
38 Vai, disse-lhe ele. E deu-lhe dois meses de liberdade. Ela foi com as suas companheiras, e chorou a sua virgindade sobre as colinas.
39 Och det skedde när de två månaderna var slut att hon kom tillbaka till sin far [Jefta] som gjorde med henne efter eden som han avlagt. Och hon hade inte känt någon man.
39 Passado o prazo, voltou para seu pai, e ele cumpriu o voto que tinha feito. Ela não tinha conhecido varão.
40 att Israels döttrar gick ut årligen för att sörja gileaditen Jeftas dotter fyra dagar om året.
40 Daqui veio este costume, em Israel, que todos os anos as jovens israelitas reúnem-se para chorar durante quatro dias a filha de Jefté, o galaadita.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Juízes 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.