1 Ordet som kom till Jeremia (hebr. Jirmejahó) från Herren (Jahveh). Han [Herren] sa:
2 ”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”
3 Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.]
4 Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5 Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa:
6 Som krukmakaren formar (skulpterar – hebr. jatsar), skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Som leran som formas i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels hus.
7 I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att rycka upp (hebr. natash) och till att bryta ner (hebr. natats) och fördärva det,
8 men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det,
9 I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att bygga upp (hebr. bana) och att plantera det (hebr. nata) [som leran i krukmakarens hand när han börjar om, se vers 4],
10 men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst,
11 Och nu, jag ber dig [Jeremia att profetera], säg till Juda män och till alla Jerusalems invånare, säg: Så säger Herren (Jahveh): Se, jag formar (skulpterar – hebr. jatsar) [samma ord som används om krukmakaren i vers 6] ondska mot er och lägger upp en plan mot er. Kom tillbaka, jag ber, var och en från sin onda väg och ändra era vägar [personliga vandringsväg; livsval] och era [onda] handlingar.
12 Men de säger: Det finns inget hopp (det är lönlöst), vi tänker fortsätta att följa (vandra efter) våra egna planer (tankar) och var och en göra efter sitt onda hjärtas envishet (lust).
13 Därför säger Herren (Jahveh) så:
14 Faller Libanons snö från fältets klippa?
15 Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
16 till att göra deras land till förvåning
17 Jag ska skingra dem
18 Och de säger: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.”
19 [Sedan sa Jeremia:] Herre (Jahveh), ge akt (lyssna) på mig
20 Ska ondska belönas med gott?
21 Därför, ge dina söner till hungersnöd
22 Låt ett rop höras från deras hus,
23 Herre (Jahveh), du känner