1 Och Herren (Jahveh) sa till mig [Jeremia]: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg.
2 Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
3 Och jag ska utse över dem fyra sorter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
4 Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung, för det som han gjorde i Jerusalem.
5 [Herren ropade till mig:]
6 Du själv har förskjutit mig,
7 [Herren beskriver nu för Jeremia (se vers 1) vad han ska göra med folket:]
8 Deras änkor blev inför mig fler
9 Hon som har burit sju [barn – en stor familj] tynade bort,
10 [Jeremias klagan:]
11 Herren (Jahveh) sa:
12 Kan man [en människa, kanske syftar det på Jeremia] bryta sönder järn,
13 Din styrka och dina skatter
14 Och jag ska låta dig gå över med dina fiender
15 Du vet, Herre (Jahveh),
16 Dina ord var funna och jag åt dem
17 Jag har inte suttit i skrattande sällskap [hebr. sochaq betyder främst att skratta, le och roa sig, men kan även användas negativt om att håna/raljera],
18 Varför är min smärta oändlig
19 Därför säger Herren (Jahveh) så:
20 Och för detta folk
21 Och jag ska befria dig från den ondes hand