1 Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se \+xt Jos 21:18; 1 Kung 2:26\+xt*] i Benjamins land.
2 Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
3 och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [den judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se \+xt 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8\+xt*].
4 Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sa:
5 ”Innan jag formade dig i moderlivet [\+xt Ps 139:13\+xt*],
6 Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.”
7 Då sa Herren (Jahveh) till mig:
8 Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
9 Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se \+xt Jes 6:7\+xt*] och sa till mig:
10 Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
11 Därtill kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: ”Jeremia vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked).”
12 Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoqed) över mitt ord för att verkställa det.”
13 Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: ”Vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr.”
14 Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet,
15 för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
16 Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
17 Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
18 För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.
19 De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).