1 Då svarade Job och sa:
2 Om ändå min förtret (sorg, ilska) kunde vägas på en våg åt mig,
3 För det är nu som havens sand [väger tungt i balansvågen, se \+xt Ords 27:3\+xt*],
4 Eftersom den Allsmäktiges (Shaddajs) pilar är med mig (finns i mig) som hetta (gift)
5 Inte skriar väl vildåsnan över gräs? [När den har överflöd och kan beta är allt väl.]
6 Kan det [mat] som är smaklöst (hebr. tafel) ätas utan salt,
7 Jag (min själ) vägrar att röra dem,
8 Vem ska ge mig bönesvar,
9 Att Gud (Eloha) skulle ta ett beslut (skulle börja agera – hebr. jaal)
10 Då skulle jag äntligen få tröst (gå från sorg till tröst; ”andas ut” – hebr. nechama),
11 Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]?
12 Är min kraft som stenens kraft,
13 Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting,
14 Till den förtvivlade (den som ”smälter inombords” – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,
16 De är mörka av is när snön har fallit
17 men när hettan kommer torkar de,
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
19 Karavaner från Tema
20 De blir svikna i sin förhoppning,
21 Så har ni nu blivit till intet,
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
23 rädda mig från fiendens hand,
24 Undervisa mig så tiger jag,
25 Hur inträngande
26 Tänker ni märka ord (mitt prat – hebr. milah)
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
28 Men se nu på mig!
29 Vänd om, låt ingen orätt (hebr. avlah) ske!
30 Bor orätt (hebr. avlah) på min tunga?