1 Och nu har de som är yngre än jag hånat mig,
2 Till vilken nytta är deras händers styrka för mig?
3 De är magra av brist och hungersnöd,
4 De plockar (samlar) saltörter med malört bland snåren (buskarna)
5 Från mitten (ordagrant: ryggen) [kroppens mitt, samhället] drivs de ut,
6 I dalens klyftor måste de bo,
7 I busksnåren skriar de,
8 De är dårens söner, även skammens söner,
9 Och nu har jag blivit deras nidvisa (hebr. negina),
10 De avskyr mig, de flyr långt bort från mig
11 Eftersom han har lossat min tältlina (hebr. jeter) [huvudlinan som höll uppe tältet, se \+xt Job 4:21\+xt*]
12 Över min högra [sida – för att anklaga, se \+xt Sak 3:1; Ps 109:6\+xt*] reser sig ungt slödder (hebr. pirchach),
13 De gräver upp min stig (upptrampad gångväg – hebr. netivah),
14 Som ett stort gap (genombrott, bräcka i en mur) anländer de,
15 Skräck har vänts mot mig,
16 Och nu är min själ uthälld i mig,
17 På natten blir mina ben genomborrade
18 Med stor kraft är mina kläder vanställda,
19 Han har kastat mig i dyn
20 Jag ropar till dig men du svarar mig inte.
21 Du har vänt dig till att bli grym mot mig,
22 Du lyfter upp mig till vinden,
23 Jag vet att du vill föra mig till döden
24 Förvisso, skulle inte han [en bruten man – Job] sträcka ut sin hand från ruinhögen,
25 Har jag inte gråtit på olyckans dag?
26 När jag skådade efter gott,
27 Mitt inre kokar och vilar inte,
28 Jag går sörjande utan värme.
29 Jag har blivit en bror till schakalen
30 Min hud är svart och faller av mig
31 Därför är min kinnor-harpa vänd till sorg